Fallen ft. Dileria

-Kapitel 9-

Skylars perspektiv

Vi kastade ballongerna på dem och barnen skrattade högt. Jag siktade på Leo. Jag kastade en ballong på honom och den träffade honom på axeln. Kvar lämnade den ett blött märke.

Han tittade på sin axel och sedan upp på mig. Jag kunde inte läsa av glimpten i hans ögon. Men det känns som att det inte är en bra glimpt. Jag vet inte om jag borde känna mig rädd eller inte. Jag vet inte om han är en farlig man. Okej, han kanske inte en farlig man.

Han började springa mot mig. Snabbt vände jag mig om och sprang skrattande där ifrån. JAg hörde hur hans snabba steg närmade sig och plötsligt tacklade han mig till marken. Jag landade med en duns. Mitt galna skratt fyllde luften och tårar sprutade ur ögonen. Kinderna värkte och jag vek mig dubbel då jag sprattlade på marken.

"Hur sjutton kan du skratta över det här?" frågade Leo och tittade konstigt på mig.

När jag slutat skratta ställde jag mig upp och borstade av mina kläder.

"För att det var roligt Dumbo, förressten saå tror jag att dina kompisar sitter i klistret" Han tittade frågande på mig och vände sig om. Några av barnen har kastat sig upp på killarnas ryggar med armarna löst om deras halsar. De hänger där och dinglar i försök att ta sig högre upp.

"Du måste skämta?! Vems ide var det här egentligen?" frågade han mig.

"Jag vet inte" ljög jag. "Men jag vet att jag hade en bra ide med att hämnas" sa jag och flinade.

"Hämnas?"

"Ja, du vet. DU liksom sköt en fotboll mot mig och den träffade mig nästan i ansiktet"

"Så det var din ide?" Han verkar arg på sitt sätt. Men ändå inte. Han verkar tycka att det här är roligt, om man bedömmer på glimpten i hans ögon.

"Nej, det var min och min systers ide" sa jag med flinet fortfarande fast klistrat på mina läppar. Han tittade argt på mig innan han sprang tillbaka mot fotbollsplanen och hjälpte sina kompisar. Själv gick jag till Aviana som nu stod och skrattade bredvid.

"Det där var as grymt!" sa Sara högt. "Vi borde göra det här igen!" la hon till. Hon och hennes vänner skrattade högt och gjorde high-fives.

Åter igen stod Leo och pratade med sina kompisar. Flera gånger tittade de mot oss. En utav dem flinade och nickade.

"Undra vad de pratar om" sa Aviana.

"Säkert våran ljuva hämd. Men seriöst. Det där var episkt. Leo snubben tacklade mig, men jag skrattade bara och han tittade frågande på mig. Det var jätte kul. Sedan frågade han vems ide det var, jag sa att jag inte visste men att jag hade en bra ide att hämnas" sa ja.

"Det var faktiskt super roligt. Att vi inte har gjort någonting liknande innan"

Plötsligt blev både jag och Aviana tacklade. Det var Leo och hans 'gäng'. En utav killarna satt på Aviana's rygg och höll henne på plats själv blev jag kittlad av Leo. När jag såg hur Aviana låg, med armarna åt sidan och världens konstigaste min fastklistrat på ansiktet började jag skratta.

"Men Skylar, du är ju inte kittlig" sa hon och jag såg hur Leo såg på mig med en förvirrad min.

"Det är inte det jag skrattar åt" skrattade jag och puttade bort Leo. "Jag fattar inte hur du kan gå så lågt att tackla en tjej två gånger samma dag, det kanske inte gjorde ont, men ändå man gör inte sånt" sa jag medans jag ställde mig upp och borstade av mina kläder. Jag puttade bort den brunhåriga killen som satt på hennes rygg. "Och du lille man" sa jag och pekade på killen som suttit på Avianas rygg. "Man gör inte så heller, tacklar en tjej och sedan sätter sig på hennes rygg. Vad eé det för del på er?" han tittade på mig med sina hasselnöt bruna ögon.

"Men förlåt då, damen" sa han och reste sig upp. "Kom killar" sa han och de gick iväg.

"Jag tror att det är bäst att gå hem. Plus jag börjar bli hungrig" sa Aviana och jag nickade.

Cirka tio minuter senare gick vi in i byggnaden våran lägenhet är i. Vi gick upp för trapporna och till våran lägenhet. Jag låste upp dörren och vi gick in. Jag sparkade av mig de vita skorna, som inte var så vita längre, och fortsatte in i huset. Jag gick till mitt rum och satte mig på min säng.

"Vill du hjälpa mig med maten, och förressten, hur är det med handen?" frågade Aviana och kom in i mitt rum.

"Visst och det är bättre. Det gör ont dock. Men inte lika ont som igår. Det gör ju inte saken bättre att jag slog i den två gånger när jag blev tacklad av den där Leo snubben" sa jag och ställde mig upp. "Det är ju sålklart att det skulle hända, jag menar. Jag är ju jag"

"Det var synd. Och jag förstod att någonting skulle hända. Men kom nu. Jag tänkte göra en kycklingsallad eller nåt. Det finns grillad kyckling i kylen och det finns grönsaker också. Det ända du behöver göra är att hjälpa mig skära gurka och isbergssallad. Jag kan skära kycklingen och de andra grönsakerna" sa hon och vi gick till köket.

Kanske femton minuter och lite skitsnack senare var vi klara med maten och satt vid köksbordet och åt. Framför mig hade jag ett glas äppeljuice och tallriken med den utsökta maten. Aviana satt mitt emot mig också med ett glas äppeljuice och en tallrik fylld med mat framför sig.

"Wow, jag trodde inte att det skulle smaka såhär gott" sa jag och tog en stor tugga av min mat. "Jag är inte van med det här än, man åt ju gröt hela tiden förut" Aviana fnissade lite tyst.

"Jag vet, det här är ju super gott. Att man inte åt något liknande förr. Det här smakar så mycket bättre" jag nickade.

Sedan satt vi och åt i tystnad.

När jag var klar ställde jag in min disk i maskinen som diskar disken åt en. Sedan gick jag in till mitt rum och la mig på sängen. Jag tog fram en ny bok på svenska, Vildfågel. Den är väldigt tunn, så om jag har tur hinner jag läsa ut den innan Aviana stormar in i mitt rum för att hon är uttråkad eller nåt.

Och jag var rätt. Precis när jag läst den sista sidan kommer hon stormande in.

"Jag har trååkigt!" sa hon högt och klampade över till min säng.

"Och jag är trött!" sa jag tillbaka och slog henne lätt på huvudet med den tunna boken.

"Ey! Vad gjorde du det för!"

"Du kan ju inte klampa in i mitt rum och tro att jag kommer att vilja göra någonting, jag är fortfarande utbrännd från när vi var på sjukhuset"

Aviana tittade ledsamt på mig. "Jaja, var en tråkmåns du. Jag tänker gå och ha roligt"

"Vartdå?"

"Vardagsrummet. Jag ska titta på den där tv saken. Jag förstår den mer nu och jag kommer att titta på någonting på den"

Sedan gick hon ut ur mitt rum, utan att jag hann svara.