Fallen ft. Dileria

-Kapitel 18-

Avianas Pov

Mitt huvud gjorde ont. Varför, kanske du undrar. Jo, det är inte så konstigt egentligen.

MAn får ont i huvudet när man bankar det mot sitt skåp.

"Varför. Ger. Han. Aldrig. Upp!" Frågade jag, och bankade mitt huvud i skåpet för varje ord som jag sa. "Seriöst!" Avlsutade jag och slängde huvudet i skåpet så hårt att jag är förvånad att det inte blev en buckla.

Jag suckade och lutade pannan mot skåpet medans jag kände en hand på min rygg. Det var Sam. Hon hade varit snäll nog att vänta på mig, Skylar och Morgan innan hon behövde gå till sin lektion. Jag såg på henne och möttes hennes vänliga bruna ögon. Hon var väldigt fin, med sin svarta magtröja och korta jeanshorts.

"VAd händer? Håller världen på att gå under?" Frågade hon retsamt och jag ställde mig upp. Snabbt höll jag upp ett svart kuvert med röda bokstäver. 'Till Aviana' Står det med röd skrivstil, samt ett blodigt hjärta målat på framsidan.

"Han ger för tusan inte upp." Sa jag trött, fast bestämt och räckte fram det. "Läs, han är för tusans tokig." Medans Sam läste kollade jag snabbt ner på min utstyrsel för att se till att allt var okej.

Jag hade en lite tjock svart tröja, som var instoppat i min gråa korta kjol så den såg pösig ut. Jag hade en svart kedja runt min hals, och svarta strumpbyxor med svarta ballerinaskor. Jag hade svarta handskar på mig, samt mina glasögon. För att få lite färg på mig hade jag en svart och skrikande röd rutig skjorta över mina axlar, vilket gled ner hela tiden.

Jag drog ner min kjol, och upp min skjorta innan jag vände mig till skåpet igen, och faktiskt öppnade det. Medans jag fiskade ut min oranga SO mapp, kände jag ett huvud på min axel. "Hej." Det var Skylars röst.

"Haiiii." Sa jag överdrivet och slängde igen skåpdörren efter mig innan jag såg på de två tjejerna som stod bakom mig.

Skylar hade på sig en vit mönstrat t-shirt som var istoppat sina svarta shorts, med vita konverse och sina glasögon på den smala näsan. Hennes bruna hår var utsläppt över axlarna, och hon såg trött med sprallig ut.

Morgan hade också sitt blek-blonda hår utsläppt, fast med vanliga jeans och pösig svart tröja. Hon såg uttråkad ut, och hennes gråa ögon släppte inte ut någon form av känsla.

"Så, vad är det som händer här?" Frågade Skylar medans hon höll hårt i sin oranga So mapp. "Varför allt det där bankande mot det stackars skåpet?"

Jag såg på Sam. "Får jag tillbaka brevet när du läst klart?" Frågade jag, och fick bara en skum blick tillbaka. Hon vek sakta ihop brevet, och räckte det till mig sen.

"Jag nöjer mig faktiskt där,," Sa hon sakta och jag själv veklade upp brevet.

Jag fejk hostade, så som de gör innan tal, och började läsa upp i en mörkare och skummare röst än vad jag brukar. "Kära Aviana. Du är en väldigt vacker tjej, och det finns något som jag skulle vilja berätta för dig-" JAg tjuvkikade på Skylars och Morgans blickar, och dom såg tyst tillbaka med höjde ögonbryn. JAg fortsatte. "-Enda sedan jag såg dig har du väckt en skum känsla i mig. Det är inte kärlek, jag blir inte kär, förståt du. Men jag känner mig helt besatt av dig. Du får-"

Jag avbröt mig där och vände brevet mot dom. "Resten kommer jag inte att läsa högt." Sa jag bestämt och såg på när deras ögon for över linjerna med text snabbt. Efter knappt en sekund ändrades deras fundersama miner till de av förfäran.

"Han skulle behöva hamna på mental sjukhus." Sa Morgan bestämt och försökte hennes bästa att överrösta Skylars 'Ewwwwwww'.

"Och han är besatt av dig?!" Utbrast SKylar förskräckt och jag nickade. Vem är det förresten?"