airplanes | f.s

chapter 12

Emilys perspektiv. 

Frihet.

Känslan är fri. Ingen ångest, inga spärrar och framförallt inga bekymmer.

Jag var rädd för den här känslan, men just nu älskar jag den. Det känns skönt att få byta person, jag är inte bara blyga och tysta Emily. Jag kan säga vad jag vill, när jag vill. 

"Är det inte ganska härligt ändå?" frågar Felix och lägger sig ner med blicken upp i himlen. Vi lämnade festen, klockan börjar trots allt bli ganska mycket. Närmre halv två eller något. Felix tyckte vi skulle stanna vid trädkojan, nyktra till lite innan vi gick hem. 

"Väldigt härligt." säger jag medhållande. 

"Alkohol är inte det värsta man kan bli besatt av, trots allt." säger han.

"Vad menar du?" frågar jag oförstående.

"En människa, det är den värsta drogen." Jag nickar kort, han kanske har rätt.

"Vad vet du om kärlek?" frågar jag. Frågan är så oväntad och plötslig, men han blir inte förvånad. Jag blir inte heller förvånad, vilket jag skulle blivit annars. Men det finns inga spärrar och bekymmer, bara frihet.

"Ingenting." säger han och skrattar till. Jag vänder huvudet mot honom och lägger mig på sidan för att kunna titta på honom.

"Men du har ju haft typ två flickvänner." säger jag. Han har fortfarande blicken upp i himlen. 

"Det var inte äkta kärlek Emily, det var för att prova på och se hur det kändes. Visst, jag tyckte om dem, men det var inte äkta kärlek. Det är inte direkt så att jag vill gifta mig och skaffa barn med någon av de tjejerna." 

"Är det det du vill? Gifta dig och skaffa barn, i framtiden?" frågar jag mjukt. Han nickar kort och kastar en blick åt mitt håll.

"Det är väl vad alla vill?" frågar han med ett litet leende.

"Jag antar det." säger jag och skrattar tyst. 

"Så du vill inte det?"

"Jo, men det känns bara så långt bort. Det känns som en hel livstid från där jag är nu." säger jag och rycker lätt på axlarna. Jag lägger mig raklång på rygg igen och blundar.

"Känner du dig vilsen?" 

"Jag vet inte. Jag är osäker, precis som vem som helst. Men jag vet samtidigt vem jag är, och att det är sådan jag är." berättar jag medan jag överväger mina tankar och känslor.

"Så du kan se dig själv i framtiden med man och barn?" frågar han och knäpper sina händer över bröstet.

"Vem sa att jag gillade killar?" frågar jag.

"Är du lesbisk?" brister han förvånat ut. Jag skrattar till och skakar på huvudet.

"Nej jag skojar bara, är du?" frågar jag.

"Inte lesbisk i alla fall, inte bög heller." flinar han. Båda två skrattar lätt, men tystnaden lägger sig snabbt när båda fastnar med blicken på den stjärnklara himlen. 

"Kommer du ihåg något som jag berättade?" frågar Felix plötsligt och pekar upp bland stjärnorna. Jag pekar på några stjärnbilder och berättar vad dem heter. Han nickar imponerat innan han möter min blick.

"Ska du hem sen?" 

"Jag antar det." säger jag och rycker lätt på axlarna.

"Vill du med hem till mig? Ingen är hemma." säger han. Jag tittar på hur hans läppar rör sig när han pratar, sättet han återfuktar dem innan de nuddar varandra och bildar ord efter ord, mening efter mening. De är vackra, och jag kan inte släppa blicken ifrån dem.

"Visst." säger jag lätt. Felix börjar klättra ner från trädkojan och hjälper mig på vägen. Han är mer nykter än vad jag är, och är nog också mer van vid att handskas med alkohol.

"Vad tycker du om den här skolavslutningen?" frågar han när vi börjar gå på gatorna hem till honom. Jag vinglar till, men han är snabb att ta tag i min arm så jag inte hinner ramla.

"Helt okej." säger jag och rycker lätt på axlarna. 

"Helt okej? Erkänn bara Emily, detta är den bästa skolavslutningen hittills." flinar han. Jag himlar sarkastiskt med ögonen.

"Okej okej, den var väl mer än okej. Faktiskt ganska rolig." skrattar jag. Felix trycker vant in koden och skakar på huvudet samtidigt som ett lågt skratt lämnar hans läppar. Det ser ut som det gjorde sist jag var här, vad jag kommer ihåg. 

"Du kan få låna den här." säger Felix och kastar ett t-shirt mot mig. Han kliar sig obekvämt i nacken och nickar mot dörren att han går ut så länge. Jag byter snabbt om och sätter på mig Felix t-shirt. Den luktar precis som honom blandat med herrparfym. 

"Ska vi sova? Jag är så trött." frågar han när han kommit in igen. En stor gäsp lämnar min mun, ruset av alkoholen är fortfarande kvar, men det börjar gå över från pigg till för trött. Felix knäpper upp sina byxor och kliver ur dem innan han tar av sig sin skjorta. Han har mycket mer muskler än vad jag hade förväntat mig, så jag antar att han tränar mycket.

"Vill du sova innerst eller ytterst?" frågar han. Jag blir tyst, ställd över hans fråga. Jag trodde han skulle ta fram en extrasäng, men när han ställer frågan kan jag inte säga nej.

"Innerst." säger jag blygt. Han nickar och visar med handen att jag ska hoppa in till väggen. Det blir trångt när Felix också lägger sig, men mysigt. 

"Tack för en bra skolavslutning, Emily." 

"Tack själv." viskar jag tyst tillbaka. Han vänder sig mot mig och pussar mig mjukt i pannan med slutna ögon.

"Godnatt." mumlar han. Jag svarar samma sak tillbaka, tyst och försiktigt. Kanske börjar alkoholen försvinna ur kroppen och jag blir mitt vanliga jag? Jag känner mig feg och blyg, men Felix är så mycket modigare än mig. Hans plötsliga puss i min panna och det som hände tidigare känns så konstigt, men jag gillade det. Han får mig att känna mig trygg, och det har aldrig en person fått mig att känna innan. 

Försiktigt lägger jag upp huvudet på hans axel och hör hur han andas djupt. Bara det är ett stort steg för mig. 

Glad alla hjärtans dag, ta hand om era nära och kära, varje dag ♡