airplanes | f.s

chapter 7

Happy little pill - Troye Sivan

Never say never - The Fray

Emilys perspektiv.

Jag sträcker mig efter min mobil och lägger ner mascaran medan jag läser smset från ett nummer jag inte känner igen. Fingrarna slår automatiskt in lösenkoden och när jag öppnar upp konversation förstår jag vem det är ifrån. Felix.

Jag glömde att lägga in hans nummer även fast jag hade skickat ett sms till det numret på lappen han gav mig och frågat om tiden vi skulle träffas på taket. Det var i måndags och det är redan fredag, vi har inte pratat så mycket mer än att sagt hej till varandra på lektioner och i korridoren. Men jag menar, varför skulle vi? Vi har inte träffats så många gånger och han är bara min granne och en person jag har några lektioner tillsammans med. 

Från: Felix
Vad gör du ikväll?

Jag skriver snabbt in ett svar och berättar att jag inte gör något speciellt, men väntar osäkert ett tag innan jag skickar. Vill han hitta på något eller varför frågar han?

Från: Felix
Vill du komma över en liten stund? 

Jag tänker igenom hans fråga en stund innan jag skriver ett svar. Regnet smattrar mot rutan och jag har inget för mig ikväll. Felix är annorlunda mot alla andra "kompisar" som jag har. Om det hade varit Stella eller någon annan hade jag antagligen sagt att jag var upptagen, men att umgås med Felix är annorlunda. Jag har öppnat upp för honom mycket mer än vad jag gjort för någon annan, någonsin, och det är det som är så konstigt. Vi känner knappt varandra och har bara träffats några få gånger. Men det känns om att han förstår när jag berättar. Om jag skulle berätta allt det jag sagt till honom för Stella skulle hon inte förstå. Men Felix är mer lik mig, han kan relatera till det jag säger. Jag tror det är därför jag är såpass blyg och reserverad person som jag är, för det finns inte många som kan förstå mig.

Till slut bestämmer jag mig för att träffa honom, det kan vara skönt att komma iväg ibland. Han bor dessutom bara rakt över gatan.

"Mamma! Jag går till Felix en stund!" ropar jag men går ändå in till  TV-rummet för att se så att hon hörde.

"Du kan väl fråga om hans familj vill komma över på middag imorgon?" frågar hon. Jag rynkar ihop ögonbrynen, varför ska vi bjuda över en familj vi inte känner på middag?

"Jag tänkte att det kan ju vara trevligt att presentera sig eftersom vi är nyinflyttade och du och Felix verkar ju komma bra överens och han har ju en lillebror i samma ålder som Saga, eller hur?" Hon pratar på och tar upp så många anledningar som möjligt för att övertyga mig.

"Du kan väl bara fråga?" frågar hon och lägger bedjande huvudet på sned. Jag suckar och tänker protestera men hon hinner stoppa mig.

"Annars går jag över och frågar." säger hon. Jag suckar igen men bestämmer mig för att inte protestera mer eftersom det inte kommer gå ändå.

"Vilken tid?" mumlar jag och drar på mig jackan som jag haft i händerna.

"Halv sju blir bra." säger hon med ett leende.

"Okej, men bara så du vet så är hans föräldrar skilda så det är bara hans mamma som bor där." säger jag och vänder mig om för att komma härifrån. Innan hon hinner svara har jag öppnat dörren och är påväg ner för trapporna. Regnet öser ner så jag tar jackan över huvudet innan jag springer över gatan. Felix kommer ner och öppnar i samma sekund som jag är framme vid dörren.

"Fint väder." säger han. Jag suckar och skakar snabbt på huvudet medan jag skakar av jackan som hann bli blöt på den korta vägen.

"Inte direkt." svarar jag och ler försiktigt. "Jo juste, min mamma ville bjuda över er på middag imorgon. Så jag tänkte bara säga det, om ni inte kan är det okej-..." säger jag nervöst men Felix hinner avbryta mitt röriga tal.