✔️Född för havet (bok 2)

Del 18

Jag så mig själv i spegeln men ville ändå inte tro att det var sant. Hela min kropp var täkt i blå tatueringar, mitt hår var helblått igen men det hade blivit långt och hängde nu i vågliga lockar. Men mina ögon var i den vackrast gröna färgen som jag sätt, dem var så fulla av liv. Och så bar jag en klänning som jag aldrig tidigare sätt. Den var en blå klänning med vita maneter på. Den var faktiskt ganska fin, men vart kom den från? Jag har inte en blekaste aning om hur jag fick på mig den, eller hur jag fick tatueringarna. Jag hade tänkt skaffa mig några, men det skulle inte vara förens jag skulle bli äldre. Jag tog en sista titt i spegeln innan jag kom på att jag måste ringa Zom och be henne att inte komma. Okej, det kanske är dumt att göra det, men hon får veta senare, just nu behöver jag bara tänka lite. Jag tog upp mobilen som låg på handfatet och tryckte på Zoms kontakt. Inom några signaler svarade hon.

"hej, Melody. Jag är snart här, vanta bara i typ 5 min till."

"ööö Zom, kunde du kanske inte komma just nu, jag vill...öm....jag vill bara...ta och vila lite och bara ta det lugnt, så du behöver inte komma."

"men tänk om du skadar dig medan du är hemma helt själv, eller tänka om du behöver hjälp med något men du kan inte be någon om hjälp. tänk om-"

"tro mig jag klaraaa" jag råkade kasta en blick på spegeln och det jag såg förvåna mig. "jag klarar mig själv, vi syns senare, hej då."

Jag stoppade ner mobilen och sedan kastade jag än ännu mer förvånad blick på spegeln, den var till o med mer förvånad än tidigare. Jag hade fått huggtänder. Okej, allt är förmycket just nu. först för jag en väldigt snygg klänning, vilket jag inte har något emot. Sedan så har jag bara tatueringar över hela kroppen. Det kanske...jag vet inte men det är i alla fall normalt att ha tatueringar, fast inte i min ålder. Men huggtänder, jag vet inte ens hur man ska förklara det. Det är bara inte normalt att ha FYRA HUGGTÄNDER i munnen. Två uppe och två nere. Jag vet inte längre. Men vänta. Hur ska jag kunna förklara det här för pappa. Det är inte precis som att det låter normalt att säga: jag vaknade upp med en vacker klänning, huggtänder och tatueringar.

Jag vet att jag vaknade upp med bränd hy och förstörda ögon. Men det var förklarligt, nu vet jag bara inte längre vad som hänt med mig. Men en sa är säkert eller förresten kanske inte. Ska jag ha kvar mitt långa hår eller ska jag bara klippa det kort igen. fast nä, jag ska nog klippa det kort igen, men den här gången kanske jag inte ska göra det själv.

(Eriks pov)

Jag var på väg hemåt. Träffen med Alexia hade gått bra, men just nu var jag bara trött och jag längtar efter att få komma hem, se till Melody och kanske bara slappna av och se en film med henne eller nått sånt. Det var bara så länge sedan vi gjorde något då vi gjorde något som inte ledde till bråk, tårar eller bara alvar. Äntligen så kanske jag kan få vara med MIN dotter innan hon blir borttagen ifrån mig. För hon är just nu den ända familj jag har. Jag hade även sagt till Alexia att jag ville inte riktigt göra slut, mera att ta en paus för just nu så ska jag spendera den sista tiden jag har tillsammans med Melody. Hon förstod, och hon sa att hon kunde vänta, fast jag berättade inte att det var för att jag ville spendera tid med Melody för att jag snart aldrig mera får se henne igen... aldrig.
----------------------------------------------
Jag ska bara klargöra en sak som jag kanske skulle gjort för länge sedan. Bilden som är på del 1 är inte på Melody utan hur hennes frysyr ser ut.
Annat än det så är det inte så mycket mer att- skoja bara. Wow, det tog 18 eller 21 delar för hennes förvandling att börja. Men tankar uppstår och allt sånt. Men vi ses på del 19.
//Cornelia