✔️Född för havet (bok 2)

Del 14

(Melodis pov)

-efter skolan-

Jag skynda mig ut med ett fast grepp om Joels hand. Ingen skulle få chansen att se på mig något mer idag och särskilt inte Zom. Jag kan medge att det känns lite taskigt att bara frysa ut en bästa vän sådär, särskilt efter att jag har typ varit spårlös försvunnen och legat på sjukhus. Men jag gör detta för hennes bästa. Jag vill inte förlora henne på grund av mitt utseende, fast jag kanske ändå förlorar hon. Hon kanske ger upp mig som vän när jag fryser ut henne. Men i vilket fall jag än väljer så förlorar jag henne. Jag kommer bli ensam...

Vi gick in och satte oss i bilen. Joel hade varit nästan helt tys hela vägen och det var först nu ha börja verkligen prata.

"hur har din dag varit? Har det varit spännande, jobbigt, tråkigt, du förstår nog vad jag menar." han är alltid lika vänlig på rösten, och värkar som en snäll person så jag ser inte precis någon anledning att hata honom. jag hade aldrig träffat honom om det inte vore för denna dumma "sjukdom" eller vad man nu ska kalla den för, hade kommit till mig.

"dagen har för mestadels "sett" likadan ut som alla andra skoldagar. Den ända som var nu var att jag fick betydligt mer hjälp med varenda liten uppgift och sak jag gjorde. Det är väll bra med hjälp, men jag känner mig som att jag inte kan klara någonting längre när jag varken har men syn eller ork i kroppen."

"men tänk lite såhär: du kan inte ändra på det som varit, men du kan ändra på det som kommer och för dig så ser det ut som att hjälp är det du behöver just nu för att kunna få en bra kommande framtid. Jag förstår att det kan kännas jobbigt men det är för ditt eget bästa."

"jag antar att när du säger det sådär...du har nog rätt. Någon gång kanske allt det här dåliga försvinner och hjälp är väll det jag behöver för att komma dit, antar jag."

"Melody. Du kommer kanske ihåg att jag föreslog att vi skulle göra någonting efter skolan. Jag undra om du fortfarande vill?"

"j-ja, det vill jag."

"toppen. Men det är bara en sak jag kanske skulle berättat innan men min hjärna är inte in toppskick idag. men i alla fall så är det så att jag inte riktigt kan ta dig dit än, men jag kommer någon gång. Så har du något förslag på vart vi kan fara?"

"jag vet ett ställe, men lova att du inte berättar för någon annan vart det är. Det är ett väldigt speciellt ställe."

"jag lovar på min levande morfars grav."

"okej."

-tid skippad-

Jag hade gett dem mest tydliga beskrivningen jag kunde på vart vi skulle. Det känns som att jag kan lita på honom även fast jag typ bara känt honom i en dag.

Vi skulle till samma ställe som jag hade visat Zom tidigare... Zom, bara hon kan förlåta mig senare. Vem är det jag lurar, om jag har kvar hon som vän senare.

"wow. Det här stället är fantastiskt! Hur kunde upptäcka den här platsen? Hur kan det ens finnas en sådan vacker plats som denna?"

"haha, jag kan ta och berätta sen men nu så vill jag bara gå och sätta mig i den heta, lena, sanden."

"hade jag vetat att vi skulle hit så skulle jag garanterat köpt med mig någonting."

"du kan väll åka och köpa någonting och äta, jag kan stanna här. Men innan du säger något om att jag kanske skadar mig eller nått sånt så säger jag bara att jag har tillbringat mycket tid här och kan stället som min egen ficka. Även om jag inte riktigt kan se ordentligt så vet jag hur det ser ut här." rösten är fortfarande låg men det känns som att den har fått lite mer styrka.

"om du säger att du klarar dig så litar jag på det. Men jag kan väll i alla fall hjälpa dig att sätta dig vid vattnet."

"visst"

Vi gick fram till vad jag gissar är kanten utav sanden och där vattnet börjar, där slog jag mig ner. Jag nudda inte i vattnet men kanske senare så kan jag ta ett bad, eller nu när jag tänker efter så är det nog inte en sån bra ide.

"då tar jag och åker och köper lite saker. Vi syns snart"

"syns."

Hanns steg hördes tydligt i sanden medan han gick därifrån, och efter en stund så hörde jag dem inte längre så jag förmoda att han hade gott. Min huva åkte ner och mitt ansikte kom fram för första gången denna dag. Jag tänkte inte ta av mig koftan, min hud kan fortfarande vara känslig men jag tror inte det gör något om jag har framme ansiktet för ett ögonblick. Den är inte precis som att någon annan en Joel kommer se mig.

Min högra hand drog jag genom håret bara för att känna hur det kändes. Pappa hade berättat att det hade svarta toppa, och det låter som något som passar bra till mitt blåa hår. Men det är vad jag tror för jag kan inte riktigt se det med egna ögon... eller jo det kan jag ju, men mina ögon kommer bli extremt bländade av det och typ brinna upp. Så jag nöjer mig med en beskrivning.

Några fotsteg hördes bakom mig, det var säkert Joel som kommit tillbaka. Det gick snabbt säger jag bara. Fast han kan ju ha glömt något också, men vad finns att glömma.

"Melody" så mycket jag önskat att det var Joels vänliga rösta jag hörde, men det någon annan, någon som jag skulle kunna känna igen enbart på rösten vilket jag nu gjorde. varför var du tvungen att komma just hit Zom. Jag trodde jag kunde förbli borta från
----------------------------------------------
Jag orkar inte riktigt skriva samma sak som jag alltid skriver om hur ledsen jag är att det har tagit sådan tid. Jag tänker istället säga att jag är super dålig på att uppdatera.
Förresten är det någon annan som också är sjuk och ligger hemma med förkylning, feber, och svullna körtlar, och tjock hals? Det är troligtvis ingen. Men jag hade tråkigt så jag satt mig ner och skrev. Hej då. Kanske skriver ett ny del imorgon. Hej då, igen.
//Cornelia