✔️Född för havet (bok 2)

Del 5

Frukosten var slut och klockan var 9.46. nu börja jag verkligen bli otålig. Jag hade försökt ringa och skicka sms men hon svarar inte. En sak som är lite synd är att just nu behöver jag hon verkligen, men det är bara därför hon inte svarar. Jag tror att jag bara ska gå hem eller så kan jag ju gå till mitt privata ställe där jag kan få vara helt ifred. Men just då jag tänker gå härifrån, så gissa vad, Zom kommer inrusande i caféet. Hon springer och sätter sig i stolen mittemot.

"jag är så sjukt ledsen att jag är sen. Det var bara att min mamma var ju bara tvungen att ha ett långt tråkigt snack om skolan och betyg och sånt. Plus så tog hon min mobil så här är jag nu."

"jag hade blivit riktigt förbannad på dig för att komma 50 min sent! Men jag behöver verkligen prata med dig om en sak så om jag tar min andra omgång te och du äter frukost så kan vi senare ta och prata på något mer privat ställe. Plus så får du bjuda för att jag fick vänta." sa jag lite retande.

"Visst, bara för dig." sa hon lite som om hon tyckte jag var lite jobbig.

Jag såg att hon hade på sig en vit sommarklänning som inte hade några armar. Överdelen tryckte sig mot kroppen medan nederdelen hände löst ner. Den såg ganska gullig ut till hennes långa ljuslila hår och hennes onaturligt vita hy. Det såg nästan ut som om hon skulle bli mer blekare så skulle hon nästan försvinna. Och det som var mest konstig med hennes hy är att oavsett hur länge hon är ute i solen så är den fortfarande lika blek som innan. Hon är lite av ett mysterium den där tjejen, och det är därför hon utgör en sån bra vän till mig.

Hon kom tillbaka med "frukosten" och placera den på träbordet. Jag börja genast dricka min andra dos te, men då mina läppar rörde teet så märkte jag att det inte var det gudomliga honungsteet som jag tidigare druckit utan det var mitt absoluta och värsta teet som jag viste om, chili te. Jag spotta genast ut det som jag fått i mig och tog Zoms dricka som hon köpt och drack upp mycket av den för att dölja smaken. Vissa folk stirrade lite konstigt på mig men återgick sedan till sina konversationer.

"försöker du döda mig eller" sa jag lite sarkastiskt

"det skulle väll bli din dröm död. Dödad av te. Plus så viste jag inte vilket te du ville ha, du sa ju faktiskt inte det."

"du vet redan vilket te jag vill ha. och så skulle det faktiskt vara en bara död" jag började skratta av det sista jag sa och det gjorde Zom med.

-tid skippad-

"så är du redo att gå?"

"visst" gav hon som svar.

Vi gick ut ur caféet och jag sa hej då till Susann och sedan börja vi gå.

(Eriks pov)

Jag gick upp mot Melodys rum och knackade på.

"Melody, jag är hemsk ledsen och jag skulle sagt det tidigare. Kan du snälla släppa in mig så att vi kan prata?" jag fick inge svar, så jag prova igen men det blev bara samma resultat.

Jag prova att öppna dörren men den var låst. Det är typiskt för min dotter att göra något sådant. Nyckeln hade jag på mig så jag låste upp dörren. Men när jag kom in så var ingen där. Det ända som var där var en jamande Hel och ett öppet fönster. Så hon väljer att smita ut nu också. Hon hade i alla fall kunnat berätta vart hon skulle. Jag tog upp min mobil och skicka ett sms till henne att jag vill att hon omedelbart ska komma hem. Efter det lyfte jag upp Hel och bar henne ner till köket. Hon är otroligt smidig och rörlig för att bara ha tre ben eller tassar. Hon klarar ju att gå upp och ner för trappan. Bara det är otroligt imponerande.

Jag satte mig på en stol i köket med armbågarna på bordet och händerna i mitt ansikte. Vad ska jag göra? Det är 2 månade kvar tills Melodys 15 års dag och det är på exakt den dagen som jag förlorar henne. Visst, jag har ju Alexia och hennes två döttrar vilket jag inte berättat för Melody än. Jag kommer ju få ett helt liv men......det kommer aldrig någonsin bli samma sak. Jag kommer att sakna dem bådar mer än någonsin. Och så är det bara frågan som jag hela tiden sitter och undrar på, (Ser Melodys hår vacker ut. skoja bara) hur kommer Melody att reagera når hon väl fått veta sanningen. Jag vill mer än vad som helst berätta det för henne, men jag vill inte att det ska krossa henne. Varför, Syrena var du tvungen att ge mig den här uppgiften. Det är en av det svåraste saker jag någonsin gjort. Det är också en av det mest smärtsammaste saker jag någonsin gjort. Att se något som jag älska bara försvinna från mig sådär. Men jag vill aldrig mera bryta ett löfte som jag tidigare gjort. Det var så mycket mer än en småsak, det var ett hjärta som krossades och jag vill aldrig skada någon igen. aldrig mer.

(Johans pov)

Du är där jag är, du är där som jag vill att du ska vara, du är där som vi ska vara, du är där som Syrena ska vara. Du är där som döden ska drabba och förlåtelsen ska givas. Så nu. Min. kära. Stora. Son. VART. ÄR. DU.