Kraften Inom Oss

Kapitel 9

A/N: Jag kände liksom att det var dags att uppdatera denna långa tråkiga berättelse, jag insåg tidigare i veckan att det fortfarande var folk som läste och blev väldigt chockad. (Jag tycker personligen att detta inte är en bra bok och tänker börja på en ny eftersom jag kan bättre...) Men vill ni fortsätta läsa är det ju klart att jag uppdaterar lite då och då... ;) Hoppas ni inte tycker den är allt för långtråkig. Jag har nämligen fått tvinga fram lite kreativitet xD

P.S. JAG HAR HITTAT MIN FAVORIT-SKÅDESPELARE!!! Hans namn Börjar på T och slutar på Om Hiddleston och är skitduktig på det han gör. En utav mina drömmar är fan att vara hans motspelare en vacker dag... :,) Haha nejmen fortsätt läs nu era desperata små sötnosar!

•

•

•

•

•

•

•

•

Kapitel 9

Coral... lyssna... du har inte mycket tid. Rösten talade inuti hennes huvud. Långt bort kunde hon höra små röster försöka prata med henne. Det var svårt och höra specifikt vad det var de sa, men viktigt var det nog eftersom de inte tystnade för än hon hade hört allt märkte hon. Du kan... lyssna till ditt inre... ta kontrollen... du... kan... Efter det blev det helt tomt. Rösterna hade försvunnit och hennes huvud kändes tungt och normalt igen. Hon vaknade. Hennes sinnen vaknade till liv och hon kände igen den unkna instängda doften från rummet hon varit i tidigare. Hon måste ha somnat bredvid... åh nej. Hon öppnade ögonen och vände sig om. Bredvid henne låg en sovande Chase, utan tröja noterade hon snabbt och tittade noggrant på hans väl byggda och muskulösa rygg. Hon studerade honom där han låg och blundade och andades djupa andetag, han såg så oskyldig ut när han sov, tänkte hon och smålog. Det var såhär hon tyckte om honom, lugn och ofarlig. Det var så hon ville att han skulle vara mot henne.

Hennes dagdrömmar försvann plötsligt när han ryckte till och började vrida på sig. Hon reagerade snabbt, la huvudet ner igen och låtsades sova. Hon hörde hur han suckade och la sig till rätta igen. Hon vågade öppna ögonen och tänkte att det kanske var dumt att han snart skulle vakna, och det kanske var olämpligt att han vaknade bredvid henne. Snabbt men ljudlöst smög hon sig upp ur sängen, kläderna hade hon fortfarande på sig men hennes skor saknades. Det var ganska mörkt i rummet men hon kunde urskilja möbler och väggar.

Hon måste hitta dörren ut, men hon kunde inte se någon där hon stod. Runt hörnet kanske. Hon hade precis låtit tanken passera när en raspig nyvaken röst fångade hennes intresse.

"Men... vart ska du?" Hon såg hur Chase vred sig om i sängen, drog fingrarna genom det rufsiga bruna håret och hur han sträckte på sin väldigt vältränade solbrända kropp... Nej, fokus! Hon skakade bort de opassande tankarna och vände sig om utan och svara Chase. Hon hade ett mål och det var och hitta dörren så hon slapp denna pinsamma situation. Hon suckade och bestämde sig för att tillslut fråga.

"Vart kan man hitta utgången?" frågan var kort och hård, hon var noga med att inte visa några som helst tecken på känslor. Det kunde leda till bortförklaringar och fler opassande tankar. Chase log ett fånigt leende mot henne som gjorde att hon var tvungen att titta på något annat. Han hade knappt öppnat ögonen och såg helt borta ut, tänkte hon och höll tillbaka ett skratt. Ännu en gång drog han fingrarna genom håret och fick henne att tänka på hur hon såg ut. Hon började genast räta till håret som säkert stod åt alla håll och började söka efter en spegel.