Okaaj, ville bara säga att det kom upp lite tidigare än beräknat, hoppas det inte gör något! ;) (Detta är ingen lång del men resten, eller rättare sagt: Del 2, kommer väldigt snart!!)
FÖRRESTEN! Borde jag göra en "rollista" till karaktärerna..?? Det kanske inte hade varit så dumt.. Vi får se hur det blir med det.... (;
Men iallafall: Här har ni Kapitel 3:
(Åhfan det rimmade ju!)
•
•
•
•
•
•
•
Kapitel 3
Hon var riktigt otålig nu. Kände hur röd hon blev i ansiktet, hur arg och irriterad hon var. Hon nästan flög upp från gräset och ställde sig framför Chase som fortfarande såg med lugna ögon på henne. Varför gjorde han ingenting? Varför var han så dryg för?! Vad förväntade han sig av henne?! Hon kände energin strömma vilt enda ut i fingertopparna och hon kunde inte hålla tillbaka längre. Hon slog till – hårt. Riktigt hårt. Rakt ner i marken. Trycket och kraften fick det att blåsa och skaka runt omkring henne och fick Chase att flyga bakåt. Marken sprack och en gigantisk krater bildades där hon satte knytnäven. Det skalv till i marken och en lång spricka bildades och fick ett träd längre bort att falla till marken med ett brak. Hon kände hur det lättade i kroppen och reste sig långsamt och förvånat. Hon vinglade till och tittade runt omkring sig, på vad hon hade ställt till med. Det såg ut som om en meteorit hade landat där hon stod. Eller som om det hade varit ett litet andra världskrig i den lilla skogsdungen. Hon tittade på sin hand som hade fått ta det hårda slaget. Inte en skråma, inte minsta lilla smärta. Bara lite jord men det var allt. Energin hon hade känt tidigare fanns fortfarande kvar men hade lugnats en smula. Hela hon hade lugnats på grund av slaget och kraften iden knutna handen. Hon kände sig lättad och stark på samma gång och log lite för sig själv.
"Det där, är vad jag kallar kraft!" Hörde hon Chase säga någon meter bort. Hennes leende försvann och hon backade några steg. Blev genast skeptisk och misstänksam.
"Varför fick jag inte ont?" Hon ville ha svar nu. Tittade misstänksamt på Chase som kom närmare, vilket hon inte tillät. Hon backade och ögonen smalnade för varje steg han tog mot henne.
"Woah, ta det lugnt Coral. Ta ner den där." Han pekade uppåt och hon tittade förvånat upp mot sin hand som såg ut att vara på väg slå till Chase i samma kraft som slagits i marken. Hon antog att det var en reflex, lät handen glida ner till midjehöjd men var ändå beredd att attackera om det skulle behövas. Hon var stark nu. Visste vad hon kunde göra. Men ville samtidigt ta reda på mer. Utveckla och utforska.
"Jag vet att du har många frågor men vi tar en sak i taget." Chase gick långsamt mot henne med ena handen i luften för att lugna henne. Som om hon var något slags vilt djur som behövde tämjas. Inte av honom. Det hade hon bestämt sig för.
"Du vet vem som har övertaget här. Du kan inte komma härifrån. I alla fall inte för än jag bestämmer det." Chase var lugn men bestämd på rösten och fick henne at inse att det faktiskt var han som hade övertaget. Det han hade gjort mot henne tidigare hade skrämt henne rejält och hon ville inte vara med om det igen. Hon tittade neråt och satte händerna för ansiktet, behövde andas och få lugn och ro. Vad hade hon gjort? Vad hade han gjort? Vad var det för fel på henne? Plötsligt var Chases händer på hennes axlar. Enligt hennes åsikt var han alldeles för nära (för tillfället). Hon behövde utrymme. Hon viftade bort hans händer och vände om för att sätta sig vid ån. Men Chase följde efter, vilket gjorde det hela ännu värre.
"Jag vill vara ensam!" röt hon och Chase rynkade ögonbrynen.
"Det tänker jag inte tillåta, Coral. Inte i ditt skick."
"Men hör du inte vad jag säger?! Stick!" Hon visste inte vart det kom ifrån men plötsligt fick hon fram eld ur rena luften. Märkte snabbt att det var hon som hade skapat den. Hon började genast hota Chase genom att kasta eldklot mot honom hon inte hade en aning om vart de kom ifrån.
_____________________________________________________________________
Jahå det var det.. jag ska uppdatera SÅ SNART SOM MÖJLIGT så att ni får veta vad som händer sedan.. *smirky face*
Alltså ni vet när man har en tanke om vad som ska hända och så men inte vad som ska hända på vägen dit? PRECIS SÅ känner jag nu och det är frustrerande af :,( *cries a river*
Nejmen om ni inte förstår något eller har svårt för att hänga med, ba säg! Det är knappt så jag själv hänger me ibland..xD
Ok men vi hörs my Lovelies!!!
//J
YOU ARE READING
Kraften Inom Oss
Fantasy∞ I samma ögonblick som hon vaknade visste hon att något inte stämde. Hon kände sig annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, utan på ett starkare sätt. Som om hon kunde göra vad som helst. Tankar virvlade runt omkring henne. Vart var hon? Vad hade hänt...
