Kraften Inom Oss

Kapitel 6

Jaja jag vet, jag är sen igen. (Brukar jag vara ahha) Men nu är kapitel 6 äntligen här!!! Ni har antagligen väntat länge nog så jag ska inte dryga ut det mer ;)

Här har ni kapitlet:

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

~ Kapitel 6 ~

I tystnad gick de tillsammans mot träningssalen, varken Chase eller Coral vågade sig på att säga något. Det var bäst att låta tystnaden tala istället. Men det var ingen pinsam tystnad, den bara fanns där. Lugnande och diskret på något sätt. Chase slängde några blickar över axeln på Coral då och då, för att försäkra sig om att hon följde efter - vilket hon gjorde lydigt. I samma takt alldeles bakom honom med huvudet tittandes ner i marken, gick hon. Armarna hängde vilandes längs sidorna och det gyllenbruna håret hade lagt sig för hennes ansikte. Vilket var synd, tyckte han, eftersom hon såg så bra ut. Vackra drag, stora, hemlighetsfulla djupblå ögon, vacker haka och en helt felfri mun - som han inte hade något emot att komma närmare. Hade man bara sett henne på avstånd hade man inte trott att hon hade en sådan stark personlighet. Coral tittade upp på honom och snabbt vände han sig om för att hon inte skulle hinna se hans lätt rodnande kinder. Han harklade sig.

"Vi är här." Coral gick sakta förbi Chase in i den stora öppna lokalen. Vissa av de människor hon hade träffat nyss befann sig också där och verkade "utöva" sin kraft på alla möjliga konstiga sätt. Hon sökte efter den lilla tjejen som verkade vara den enda vänliga där och som hon kunde lita på.

"Raven!" Det var som om Chase hade läst hennes tankar, den lilla söta tjejen med hår svart som natten kom direkt springandes runt ett hörn och kramade honom. De såg ut att vara som syskon.

"Vart har ni varit? Vi har ju precis haft genomgång." Hon log och tittade från Chase till Coral. Coral kunde inte hjälpa det men log hon med, Raven gjorde henne på något sätt väldigt glad inombords.

"Ehm... vi är här nu i alla fall." Chase kliade sig i bakhuvudet och verkade lite förlägen om det som hade hänt. Rätt åt honom, tänkte Coral, det han gjorde var så fel och om han någonsin skulle få för sig att röra henne igen på det sättet skulle han minsann få se på kraft...

"Ni är så olika men ändå så lika." Coral tittade undrande på Raven som smålog lite och tittade på dem. Vad menade hon med det? Chase la huvudet bakåt och skrattade lite.

"Raven, gå och öva nu." Hon suckade lite lätt och ryckte på axlarna och skuttade iväg mot de andra. Coral tittade förvånat mot Chase med ett höjt ögonbryn.

"Vad exakt menade hon med det?" Han blundade och flinade lite smått och vände sig till henne.

"Ravens speciella kraft är helande." Hon gav honom en oförstående blick.

"Definiera helande."

"Hon kan läka och hela andra levande varelser som skadats fysiskt och kan även känna av andras känslor och beteende." Coral var mållös. För första gången sedan hon kommit till träningscentret var hon riktigt imponerad. Chase skrattade till lite igen.

"Och nu verkar hon ha läst av våra känslor..." Chase flinade och skakade på huvudet. Coral började bli mer och mer nyfiken och kände att hon vågade sig på att ställa frågor. Hon hade nästan släppt tanken på att det hela kunde vara en stor bluff.