Kraften Inom Oss

Kapitel 4 - Del 1

MEN HEJJJJJJ igen. Tack för röster, läsningar, kommentarer och annat shit<3 Nu kommer nästa kapitel som jag vet att ni har väntat på (jk).. 

Jag har inte så mycket att tillägga....

ELLER JO!!

Rollistan är NÄSTAN klar, det är faktiskt bara Chase som saknas... *snyft* Så om ni vet någon bra som kan spela honom, KOMMENTERA BA KOMMENTERA! Gör ni inte det vet jag en som kommer bli väldigt väldigt ledsen... Nu får ni fortsätta läsa :)

•

•

•

•

•

•

•

•

Kapitel 4

I flera timmar hade Coral bara suttit på sängen och stirrat in i metalldörren. Som om den på något magiskt vis skulle öppna sig – vilket den inte gjorde. Hon frustade och stönade och blev mer och mer irriterad och rädd. Ville någon skada henne? Vad hade hon gjort? Eller var detta bara en hemsk mardröm som vägrade ta slut? Hon hade flera gånger försökt att ta sig loss från fotbojan hennes högra fot var fast i. Men den satt som klister. Hon hade då gett upp och satt sig på sängen för att vänta på något slags mirakel som antagligen inte skulle inträffa.

Coral började tänka på gårdagen, om det som hänt verkligen hade hänt. Vad hade Chase sagt? Att hon var en... "bändare"? Hon visste vad det innebar men hade bara läst om det i böcker. Det var påhitt och gick inte att utöva på riktigt. Men hon kunde dock inte förklara hur hon fått fram eld och slagit sönder marken. Hon förstod inte. Gåva. Andar och speciella krafter. Hade Chase verkligen berättat sanningen? I så fall ville hon ta reda på det nu. Eller så hade hon bara blivit helt galen.

Plötsligt öppnades dörren framför henne och hon hoppade upp ur sängen men stoppades av fotbojan. Hon blev mindre ivrig att komma ut när hon fick se Chase.

"Så du är vaken nu?" smålog han, som om ingenting hade hänt. Hon satte armarna i kors.

"Jag har varit det i några timmar nu ja." Han tog ett steg in och stängde dörren efter sig, vilket gjorde henne lite nervös. Det sista hon ville var att bli instängd med Chase i ett litet isolerat rum.

"Du, jag kunde inte bara lämna dig där." började han. Coral fnös till.

"Så du bestämde dig för att stänga in mig i en döds-cell istället?" hon tittade argt på honom och väntade på svar. Chase suckade lite lätt och stoppade händerna i sina byxfickor som ett tidsfördriv.

"Du svimmade, och jag kunde liksom räkna ut vad som skulle hända när du vaknade." Han petade till med foten där bucklan var. "Du är farlig för din omgivning, men bara för tillfället. När du lär dig kontrollera dina krafter kommer det bli mycket enklare." Coral tittade ner i marken. Var hon farlig? För vem då mer exakt? Chase gick närmare henne och hon backade automatiskt bakåt. Tittade runt omkring sig lite snabbt.

"Det finns ingen skugga här inne, det betyder att du inte kan stoppa mig från att komma här ifrån." Hon var stolt över att hon lagt märke till det och tittade överlägset på honom. Men det verkade inte beröra honom ett dugg.

"Åh jo, jag kan fortfarande stoppa dig." Han log lite snett och blinkade åt henne. Varför var han tvungen att göra så? Och varför såg han så bra ut när han gjorde det? Det var distraherande. Tänkte hon men höjde ögonbrynen för att verka lika oberörd som honom. Så försökte hon på nytt.

"Det är väl jag som kan bända? Det sa du själv. Du borde vara rädd för mig." sa hon men rösten skar sig för Chase hade tagit sig ännu närmare henne än förut. Hon backade men föll mot sängen istället. Varför gjorde han henne så nervös? Han flinade och la en hårslinga bakom hennes öra.

"Jag skulle aldrig vara rädd för dig, Coral." Hon kände hur hon mjuknade när han nuddade vid henne, hans beröring kittlade och hon lät sig lugnas. Nervositeten fanns fortfarande där men lugnet han spridit i henne tog över och hon blundade lite försiktigt. Som om hon erkände att han hade rätt. Det var länge sedan hon hade känt såhär. Hon kunde faktiskt inte komma ihåg sista gången någon hade varit så nära henne som Chase var. Det han gjorde med henne kunde inte beskrivas med ord, hon kände sig som gelé i kroppen och kunde inte tänka klart. I alla fall inte för stunden. I just det ögonblicket lät hon honom komma nära. Han avbröt hennes dagdröm.

"Jag antar att du vill veta vart du är någonstans?" skrattade han och lutade sig tillbaka mot dörren. Hon kom genast ner på jorden igen och gjorde allt för att inte distraheras av honom utan försökte lyssna på vad han sa istället.

"Du är just nu i vårt träningscenter, där vi tränar våra förmågor och krafter och utvecklar oss och upptäcker nya saker med oss själva." Hon tittade undrande på Chase. Träningscenter? Och vilka, mer specifikt, var vi? Han uppfattade att hon inte riktigt hängde med.

"Jag ska visa dig runt men då får du lova mig en sak." Hon nickade ivrigt. Ville bara ut ifrån det trånga rummet.

"Du får inte, och det är en order, använda dina krafter mot någon levande själ här. Ok?" Coral skakade på huvudet och ställde sig upp. Var ivrig att få komma ut i friska luften.

"Bra. För om du gör det, åker du ut härifrån. Och det vill varken du eller jag." Det sista mumlade han. Chase stod still och tittade på henne tveksamt. Som om han tänkte: Hur ska detta gå? Coral höjde på ögonbrynen.

"Ja? Lås upp den här grejen runt min fot då." Hon ville följa med Chase, hon hade nu fått acceptera att det var som det var. Hade hon blivit helt galen fick hon väl vara det. Om det var sant var det ju bara bra. Eller? Chase tog fram en nyckel och låste tveksamt och långsamt upp den tunga fotbojan. Hon började fundera på om han var lite rädd för henne ändå. Det var en lättnad och en frihet att kunna röra sig fritt igen. Men hon ville ut på en större yta. Började gå mot dörren för att utforska vad som fanns bakom den. Men Chase grabbade tag i hennes handled och vände henne om. Tittade misstänksamt ner på henne.

"Jag är ledaren av oss två, jag går först." Coral tittade upp på honom, han såg faktiskt ut som en ledare. Lång, muskulös, rak hållning och en blick som sa att han kunde ta vad som helst. Drag som hon beundrade väldigt mycket. Men litade hon verkligen på honom? Det återstod att se. Han drog henne bakom sig och öppnade metalldörren.

_______________________________________________________________________

Jahaaaaaaaa, vad tyckte ni nurå?? Blev det en aning mer spännande eller what? Förmodligen inte...xD MEN jag gör mitt bästa ok? (; 

Så ni får bara fortsätta vänta tills det roliga kommer och jag lovar er: NEXT WEEK MI AMIGOS... då händer det grejer....... *smirky face* 

Men ni får hade gött så länge så hörs vi om 6 dagar igen my Loveliesssss

//J