Sorry för att jag inte uppdaterat, har varit mycket i skolan den senaste veckan och jag har helt enkelt inte hunnit skriva :,( MEN NU ÄR JAG TILLBAKAAAA. Jag vet att ni har saknat mig (notera sarkasmen).
Jag har bestämt mig för att det blir rörigt med att dela upp kapitlen... Såå från och med nu kommer ett helt kapitel i taget! :) Hoppas det blir bra!
Så här kommer äntligen kapitel FEM...
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kapitel 5
Coral sprang genom korridorer och små gångar, det var som en labyrint och allt bara flimrade förbi när hon sprang. Hon trodde hon hörde steg bakom sig hela tiden men tänkte att det var en inbillning. Allt var en inbillning. Hon började snart märka att benen hade fått nog av allt springandes och svängde runt ett hörn och vilade sig mot en grå stenvägg. Hon andades häftigt och benen orkade inte mer. Plötsligt tyckte hon att hon hörde röster och stelnade till och höll andan. Att bli upptäckt och kanske inburad i den där hemska cellen igen var det sista hon ville. Hon var på helspänn och tittade sedan försiktigt runt hörnet. Ingen där. Det var helt tyst i den mörka korridoren. De som letade efter henne hade antagligen gått vidare. Hon andades ut lite lätt och vände runt hörnet för att gå vidare. Det var läskigt tyst och det var något som inte stämde. Coral kände sig iakttagen där hon tassade runt och hela tiden var det som om någon följde efter henne. Hon vände sig snabbt om för att se om någon var där. Men det var alldeles tomt bakom henne. Konstigt. Hon vände sig om igen och med ett skrik nästan ramlade hon bakåt innan personen som stod framför henne tog tag i hennes handled och fångade upp henne. Med skrämda ögon såg hon en arg Chase framför sig.
"Varför skräms du för?!" flämtade hon och försökte lossa hans grepp om hennes handled. Chase svarade inte utan tittade bara på henne med rynkade ögonbryn och iskall blick. Coral var fortfarande skärrad, hur hade han kommit dit så snabbt utan att hon märkt det? Hon tittade sig omkring och kämpade fortfarande med hans hand som satt som klister. Den rörde sig inte en millimeter och med långa steg släpade Chase med Coral runt hörnet och tryckte upp henne mot väggen. Hon var tvungen att stå på tå och vågade knappt se honom i ögonen. Vad höll han på med? Hon hade inte varit rädd för honom men nu gjorde han henne verkligen skrämd och svag. Han höll fast hennes armar hårt mot väggen och hon kände hur det började göra ont. Hon ville inte att han skulle vara såhär mot henne. Vart fanns den Chase hon träffade i skogsgläntan som bara retades lite men ville hjälpa henne? Hon blundade och bet sig hårt i läppen.
"Titta mig i ögonen Coral!" han kom närmare med ansiktet. Hon kände samtidigt en väldig attraktion hon inte kunde rå för och på något konstigt vänster ville hon ha honom precis så. Nära på ett farligt men attraktivt sätt. Hon öppnade ögonen men tittade fortfarande inte på honom. Han var farligt nära henne nu och det var nästan så hon kunde känna hans läppar snudda vid hennes kind. Men han vek av mot hennes öra och satte munnen precis intill, höll henne fortfarande i ett fast grepp. Hennes ögon var uppspärrade och hennes hjärtslag ökade för varje gång hon kände hans andetag.
"Jag tog hit dig för att du skulle visa dina krafter och för att du ska lära dig att kontrollera dem." Hans röst var hård och det var hans överkropp också märkte hon. Hela han var nu tryckt mot hennes kropp och det pirrade till inom henne på alla möjliga ställen. Coral försökte få kontroll över sina opassande tankar och känslor men det var helt omöjligt. Allt hon kunde tänka på var hans kropp pressandes mot hennes.
DU LÄSER
Kraften Inom Oss
Fantasy∞ I samma ögonblick som hon vaknade visste hon att något inte stämde. Hon kände sig annorlunda. Inte på ett dåligt sätt, utan på ett starkare sätt. Som om hon kunde göra vad som helst. Tankar virvlade runt omkring henne. Vart var hon? Vad hade hänt...
