IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter thirty-six •

"På det sättet hade du inte glömt bort." Sa Caden sammanbitet och tog sin jacka från stolen. Jag suckade och drog ihop mina ögonbryn.

"Du, Caden, jag är ledsen. Verkligen. Tiden bara rann iväg när jag umgicks med-"

"Med Sam, jag vet. Och det är exakt det som är problemet." Sa han och gick mot utgången till restaurangen, med mig bakom. "Sydney, jag bryr mig inte ifall du missar en date. Liksom, det är en date. Det som gör ont, är att du umgicks med en annan kille. Med Sam." Avslutade han och började gå mot sin svarta BMW som stod parkerad på parkeringen.

"Jag är ledsen!" Sa jag högt och stannade på parkeringen, då jag insåg att han ändå aldrig skulle stanna. "Sam behöver någon just nu, speciellt när Valerie ska göra slut."

"Men är du tillsammans med Sam? Nej. Du umgås fan mer med honom än vad du gör med mig." Och med det, stängde han bildörren, och startade motorn.

Det mullrade högt ovanför mig, och sakta började det regna. Jag suckade högt och drog handen igenom mitt snart genomblöta hår.

"Fuck off." Mumlade jag lågt för mig själv när kläderna jag hade på mig klistrade sig fast på min kropp, och duggregnet hade övergått till ösregn.

Caden vevade ner rutan på bilen, suckade och placerade sitt ansikte i sin ena hand.

"Sydney, hoppa in i bilen." Sa han. Jag höjde mina ögonbryn. Nu får han bestämma sig. "Nu. Innan du blir sjuk." Utan att ens tveka gick jag över på andra sidan, och hoppade snabbt in bredvid honom. Inne i bilen var det varmt, och låg musik från Kid Ink på radion spelades.

"We've been going hard for too long. Can't get-"

Caden stängde av musiken och drog sin hand igenom sitt hår. Trots att han fokuserade på vägen framför sig, märkte jag hur han då och då sneglade på mig.

Jag ryckte lätt till av att min iPhone började vibrera. Det var konstigt att den ens fungerade, med tanke på regnet.
Jag drog upp den ur fickan på mina jeansshorts.

Sammy

Jag sneglade på Caden, som var fullt medveten om att det var Sam som ringde. Han stönade irriterat, och snabbt tryckte jag bort samtalet.

"Du," började jag lågt. Han gav mig en snabb blick innan han kollade på vägen framför sig igen. "Sam är bara min vän. Jag har inga känslor alls för honom. Du behöver inte vara upprörd över något som inte ens existerar, jag är ju tillsammans med dig." Han suckade, men gav mig inget svar.

Vi hade varit tillsammans i fem månader nu, och på senaste tiden hade allt varit så jävla komplicerat, och en massa onödiga småbråk. Vi umgicks inte lika mycket med varandra längre, och det var det som gjorde mig mest orolig.

Sam hade blivit svårt deprimerad men börjar bli bättre, Jack var längre inte skadad, och Jayce var fortfarande typ tillsammans med Skylar.

Men,

vi umgicks aldrig tillsammans längre i en stor grupp. Det var alltid var för sig. Squadet var förstört.

Hur dom hade tänkt fixa pengar var för sig, var just nu deras problem.

Jag märkte att bilen nu hade stannat utanför mitt hus. Jag knäppte loss bältet och öppnade bildörren.

"Tack för att du körde mig." Sa jag. Caden gav mig en snabb nick utan att titta mig i ögonen, och med det stängde jag bildörren och började gå mot den stora skyskrapan som även var min lägenhet.

Allt emellan oss hade börjat bli komplicerat, vi var knappt sams längre. Fml.

-

Jag slängde mig på rygg i min säng och drog en vit tjock filt över mitt ansikte.

"Trubbel i paradiset?" Frågade Dylan. Jag ryckte till och drog bort filten så att jag kunde se honom.

"När kom du hit?" Mumlade jag och drog tillbaka filten.

"Precis." Svarade han, och jag hörde hur han gick mot min säng. "Hur är det?"

"Jag borde inte klaga." Sa jag.

"Kom igen, berätta för mig." Jag suckade.

"Varför ska allt vara så fucking komplicerat." Stönade jag.

"Det blir komplicerat om du gör det komplicerat. Det är simpelt, Sydney." Förklarade han.

"Hur gör man det icke-komplicerat, då?" Frågade jag.

"Prata med honom." Sa Dylan. Jag drog bort filten och höjde ena ögonbrynet.

"Det är inte så lätt. Det kommer bara sluta negativt." Suckade jag ärligt.

"Det är värt att åtminstone testa." Sa han och gick ut ur mitt rum.

"Lämna mig inte." Mumlade jag lågt, och stängde mina ögon.

Jag ville ju få vårt förhållande att funka, men vi båda gjorde det näst intill omöjligt.

Jag öppnade mina ögon av att min iPhone som var placerad bredvid mig i sängen vibrerade.

Jag sträckte mig efter den och fick ett leende på läpparna när jag såg att Caden hade skickat ett meddelande.

Men snabbt bleknades det bort när jag såg vad det stod;

Det här fungerar inte längre. Jag är ledsen.

_______________

Jag är kär i Harry Styles så det kanske kommer upp en fanfic om honom väldigt snart

Ilysm