• Chapter twenty-five •

5.5K 141 7
                                    

Jag granskade mig själv i spegeln. På min kropp satt en svart tunn klänning som gick ungefär till mitten av låren. Den hade två lager, den understa var ett svart tyg, och den över var genomskinlig, svart och lite längre än den under. Mitt ljusa hår var i en slarvig fläta som låg på ena axeln, och jag hade sminkat mig.
Om ungefär tio minuter skulle jag gå ut med Caden. För första gången. Jag skulle inte direkt säga att när vi satt barnvakt åt Charlie var en dejt.

"Är du färdig snart?" Frågade Dylan som låg på rygg i min säng. Jag skrattade till.

"Ja, jag har bara skor kvar."

"Du kommer frysa ihjäl." Sa han.

"Värt det." Svarade jag och blinkade lätt med ena ögat. Han skrattade till och skakade på huvudet och satte sig sedan upp.

"Du är rädd om dig, eller hur?" Sa han. Jag vände mig om och drog ihop mina ögonbryn.

"Självklart." Svarade jag.

"Och du gör inte något som du inte vill?" Sa han. Jag gick fram till Dylan och satte mig bredvid honom i sängen.

"Dylan, vad är det här om?" Frågade jag lågt. Han skakade på huvudet långsamt.

"Inget. Jag är bara rädd om dig, och jag litar inte riktigt på den killen. Det känns ju... Lite osäkert med det där om hans kk. Jag vill inte att du blir sårad." Sa han och ryckte lätt på axlarna. Jag log svagt.

"Jag vet vad jag gör. Tror jag." Sa jag och lutade mitt huvud på hans axel.

"Bäst för dig det. För jag tänker inte tillåta någon krossa lilla Sydney's hjärta." Sa han, och jag skrattade.

"Sydney, din dejt är här!" Ropade mamma ifrån hallen. Jag ställde mig upp framför Dylan och log mot honom.

"Okej, det här kommer gå bra." Sa jag glatt. Han skrattade lätt.

"Ha en bra stund. Vi syns ikväll?" Undrade han och besvarade mitt leende. Jag skakade på huvudet.

"Nope, jag sover där." Svarade jag och tog ett grepp om min mobil. Dylan's leende sjönk en aning.

"Sydney. Har ni legat?" Jag började skratta.

"Jag tänker inte ta det här med dig. Syns imorgon." Sa jag och började gå ut ur mitt rum. Med bestämda men svagt nervösa steg gick jag ut till hallen där mamma och Caden stod. Min dejt log direkt när han fick syn på mig, och hans blåa ögon tittade in i mina. "Hej." Sa jag och log.

"Hej, du." Svarade han och log större.

"Det snöar ute, så ta på dig något varmt. Ha det så kul ni två." Log mamma och kysste mig lätt på pannan.

"Tack." Sa Caden charmigt.

"Syns imorgon." Sa jag och log svagt. Mamma nickade innan hon lämnade oss ensamma i hallen. Jag vände mig om mot Caden och la mina händer på hans axlar. Han böjde ner sitt ansikte mot mitt, och stannade innan våra läppar skulle nudda. Han log stort.

"Du är jättefin." Mumlade han lågt. Jag skrattade till.

"Tack, du med." Svarade jag. Sen avbröt jag mellanrummet och kraschade mina läppar mot honoms. Långsamt drog jag ifrån, men vi var fortfarande nära varandra.

"Du är mysig." Mumlade han. Jag log större och började sedan ta på mig skor, vilket blev svarta klackskor. Sen drog jag på mig en vit skinnjacka.

"Okej, jag är klar." Log jag.

"Bra, då drar vi." Sa han och flätade ihop våra fingrar. Jag nickade och vi öppnade ytterdörren, och steg ut i trapphuset. Istället för att ta hissen gick vi nerför trappan, och sen ut i kylan.

IT'S LESS DANGEROUS حيث تعيش القصص. اكتشف الآن