IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter thirty-two •

Jag sträckte på mig och satte mig upp i sängen. Klockan var runt halv tolv, vilket var en perfekt tid att vakna på, då Caden skulle komma runt ett. Tror jag. Eller nåt sånt.

Jag gäspade och fann min väg till badrummet, där jag låste dörren bakom mig, och klev ur min PJ. Jag satte på vattnet och ställde mig i duschen, under strålen.

-

Jag drog på mig ett par ljusgråa mjukisshorts från Lexington och en vit tajt t-shirt. Sen borstade jag igenom mitt fönade hår, sprayade på svag parfym, och drog på mig strumpor.

"Sydney, jag har gjort frukost!" Ropade mamma ifrån köket. Jag tog en sista snabb titt på mig själv i spegeln, och gick sen in i köket. Mamma log brett åt mig och gav mig en varm kram.

"Hej." Log jag mot hennes axel. Hon kramade mig hårdare och gav mig en puss på pannan.

"Godmorgon, hjärtat." Hon släppte kramen och gick till köksbänken. "Sovit gott?"

"Verkligen. Själv?" Undrade jag och satte mig på en utav barstolarna.

"Jo, absolut. Brad jobbar sent, och jag ska möta upp Kayleigh om några timmar på fika. Du klarar dig, eller hur? Josh och Dylan är hemma, och Caden ska komma hit." Log hon. Jag skrattade till.

"Ja, herregud. Det blir jättebra." Sa jag.

"Okej, vad bra." Och med det ställde hon fram någon form av brunch framför mig. Ost/skink macka, flingor, muffins och juice. "Jag går och säger till killarna att det är frukost." La hon till och lämnade mig ensam i köket. Jag nickade, trots att ingen gave a fuck, och började äta min underbara brunch. Det dröjde inte länge förrän jag hörde killskratt, som endast kunde tillhöra min kusin och hans gorgeous kompis.

"Sydney, Australien, Oceanien, Världen." Sa Dylan och satte sig bredvid mig. Jag höjde ena ögonbrynet samtidigt som Josh satte sig på andra sidan skrattandes.

"Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte."

"Då har vi nåt gemensamt." Log Josh. Jag skrattade till. Mamma kom in i köket med ett brett leende på läpparna, och serverade både Dylan och Josh brunch.

"Så," började jag och vände blicken mot Joshie. "hur länge bor du här?" Han skrattade.

"Jag bor här nog tills imorgon tror jag." Svarade han med ett leende som visade hans perfekta vita tänder. Herregud. Jag gjorde sadlip och lutade huvudet på sne.

"Jag kommer sakna dig." Sa jag. Han skrattade.

"Tro mig, han kommer tillbaka." Flinade Dylan.

"Lätt." Sa Josh.

"Tur det." Skrattade jag och hoppade ner från stolen. "Tack för brunchen." Sa jag till mamma och gav henne en snabb puss på kinden.

"Allt för dig, hjärtat." Log hon och svarade sin ringande telefon. Jag gick in i vardagsrummet, satte mig i soffan och tittade på ett avsnitt av Vampire Diaries. Det tog inte lång tid förrän mamma satte sig bredvid, och beundrade Damon lika gillande som mig. Jag hörde hur det knackade på dörren.

"Dylan, öppna dörren!" Ropade jag högt. Jag hörde en frustrerad suck ifrån köket, och jag kunde inte undvika att skratta. Efter bara några sekunder hörde jag hur ytterdörren öppnades, och stängdes kort efter.

"Han är ju söt." Sa mamma. Jag höjde ena ögonbrynet.

"Mamma, håll dig till Damon, okej? Ian är min." Sa jag bestämt. Hon skrattade och skakade lätt på huvudet.