IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter thirty-five •

// Två korta kapitel varje vecka, eller ett långt varannan vecka? Har saknat er btw \\

Jag vaknade upp med ögon som sved, och kinder som var puffigare än vanligt. Kudden var fuktig, och en varm kropp låg bakom mig.

Skylar hade försökt att ringa mig flera gånger under igår kväll, då jag och Caden pratade. Eller ah, han pratade och jag grät. Romantiskt, eller hur?
Jag skulle ringa tillbaka idag, på morgonen, med tanke på att klockan nu var halv tre på natten. Jag visste inte själv varför jag vaknade nu, antagligen hade jag för mycket tankar i huvudet.

Jag krånglade mig försiktigt ur Caden's grepp och satte mig upp i sängen. Han började röra sig långsamt bredvid mig.

"Sydney, vad gör du?" Mumlade han lågt med kudden mot munnen.

"Jag ska bara till badrummet. Du kan somna om igen." Svarade jag tyst och ställde mig upp på det kalla golvet. Jag hörde hur han suckade bakom mig, innan jag gick ut ur mitt mörka rum, intill badrummet. Dörren låste jag efter mig, innan jag gled ner på golvet med ryggen mot väggen. Jag drog upp knäna mot mina bröst och placerade ansiktet i mina armar, innan tårarna åter fann det kalla golvet under mig. Jag ville verkligen inte gråta, då jag avskydde det, men i det här tillfället kunde jag inte hjälpa det.

Fan, Jack, var du tvungen att dra in resten av gänget?
Tur att inte Skylar var indragen i alla fall.

Jag ville verkligen inte förlora dom, och jag är säker på att dom inte vill förlora varandra heller. Jag kunde inte låta det hända.

Allt blev nästan för mycket. Jag trodde aldrig att dom var dumma nog att dras in i något som att langa.

"Sydney?" Hörde jag Caden säga på andra sidan dörren. "Är du okej?" Jag svalde hårt och harklade mig lätt.

"Ja." Fuck, min röst svek mig. Jag lät svag och hes.

"Sluta, jag hör att du gråter. Släpp in mig."

"Jag mår bra. Du kan gå och lägga dig igen." Sa jag tyst.

"Kom igen, sluta ljuga för mig." Sa han, smått irriterat.

"Jag sa att jag var okej, kan du låta mig vara?" Sa jag högt och lät tårarna rinna nerför mina kinder som vattenfall.

"Sydney." Sa Caden sammanbitet. "Öppna dörren." Jag svarade inte, då jag redan hade gjort honom pissed off, och han skulle bli ännu mer förbannad ifall jag var envis och sa nej. "Öppna dörren, Sydney." Sa han, den här gången lite lugnare. Fucking bitch som kommer få mig att öppna dörren.

Med en suck ställde jag mig upp, gick några steg fram och låste upp dörren. I samma stund som den öppnades, satt jag åter på golvet igen. Caden gled ner bredvid mig, helt shirtless. "Varför är du ledsen?" Jag tog ett djupt andetag och tittade på en osynlig prick framför mig.

"Dummaste frågan någonsin." Mumlade jag lågt och släppte sedan ut en suck.

"Jag trodde att vi pratade om det här igår? Du behöver inte oroa dig över det längre, det vet du." Sa han tyst och drog sin varma hand igenom mitt blonda hår. Jag stängde ögonen och lät tårarna rinna, trots att jag inte ville det. "Hey." Mumlade han lågt och placerade en kyss på min ena kind. Kort efter det drog han bort mina tårar med sina tummar. "Gråt inte."

"Jag vill inte förlora dig. Eller dom andra." Viskade jag.

"Baby." Sa han och strök min kind försiktigt. "Det kommer inte hända. Jag lovar." Jag öppnade ögonen och betraktade min pojkvän som satt bredvid mig, med ögonen fast på mitt ansikte.