IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter seven •

Sam's hår på bilden

"Ni var ju borta jättelänge!" Sa Skylar direkt när vi kom in i hallen.

"Nej, inte direkt. Vart är Sam och Val?" Frågade Caden och tog av sig sina skor.

"Uppe på ditt rum." Svarade hon. Caden gav henne en kort nick innan han ignorerade mig och gick upp för trappan.

"Vilka kom?" Frågade en okänd röst. Jag tittade en aning förbryllat på Skylar som skrattade åt mitt utryck.

"Mina föräldrar och Charlie är hemma." Förklarade hon och drog med mig ut i köket. Där stod en tjej med ljust hår som var uppsatt prydligt. Hon hade på sig en skjorta och svarta jeans. Samtidigt som hon packade upp matkassen tittade hon upp på mig och log. Hon släppte allt hon höll, och gick fram till mig.

"Hej! Du måste vara Sydney. Jag är Madison, Skylar's mamma." Presenterade hon sig med och gav mig en kram som jag besvarade.

"Trevligt att träffas." Log jag. Vi drog ifrån kramen och Madison fortsatte med sitt.

"Pappa är på kontoret. Det här är Charlie." Sa Skylar och gjorde en nick mot golvet. Där satt en liten ljushårig kille som satt och lekte med bilar. "Charlie? Det här är Sydney." Sa Skylar och den lilla killen tittade upp. Han hade stora blåa ögon, ljus hy, mörkrosa läppar och han var jättesöt.

"Hej, Charlie. Jag heter Sydney." Log jag, och direkt log han tillbaka innan han fortsatte att leka med hans bilar.

"Jag tror inte att han kan bli mer engagerad än så. Han är en fyraåring som oftast är i sin egna lilla värld." Förklarade Skylar och himlade med ögonen. Jag skrattade till svars.

"Kom Caden hem nu?" Frågade Madison.

"Ah." Svarade Skylar lätt och drog sen med mig upp på hennes rum. Hon stängde dörren, och satte sig sen på sängkanten. "Så vad gjorde ni?" Frågade hon. Jag lutade mig mot dörren i en låg suck.

"Han visade mig bara ett ställe, sen snackade vi." Svarade jag.

"Var det kul då?" Undrade hon. Jag nickade och satte mig sen bredvid henne. "Äter du hos oss? Snälla!" Bad hon.

"Visst, om jag får." Skrattade jag.

"Självklart får du det! Mamma verkar älska dig redan. Charlie med." Log hon.

-

Det ända som hördes var när besticken skrapades mot tallriken. Det var en väldigt pinsam tystnad. Det ända som avbröts då och då var Charlie som pratade för sig själv, eller Val och Sam som småskrattade åt något. Madison harklade sig lätt och all uppmärksamhet vändes mot henne.

"Så, Caden och Sydney. Vad gjorde ni då?" Frågade hon och gav oss varsitt leende.

"Typ ingenting." Svarade Caden som satt framför mig på andra sidan bordet. Efter att han hade sagt sin otroligt dryga kommentar gav han mig en snabb ögonkontakt, men tittade sen ner i sin kycklingsallad. Vad var hans problem? Varför kunde han inte bara erkänna att vi hade kul? Han sa det till och med på vägen hem: "Jag är glad att jag tog med dig ut. Det är liksom lätt att prata med dig, Sydney." Och så sa han till och med precis innan vi gick in i hallen: "Har du haft det kul? Jag hoppas det, för det har varit jättetrevligt att umgås med dig." Helt otroligt att han döljer det. Vad har jag gjort honom?

"Åh, okej. Gjorde ni ingenting alls?" Frågade Madison förvånat. Jag tittade på Caden som ryckte på axlarna. Det blev tyst igen, och plötsligt tittade han upp på mig. Jag skakade smått på huvudet och drog ihop mina ögonbryn i frågan om vad-håller-du-på-med? Han harklade sig svagt och tittade ner i tallriken igen. Resten av människorna på bordet började prata om något som jag inte ens lyssnade på. Caden tittade upp på mig igen, och vi höll ögonkontakt. Länge. Han började le svagt och jag suckade lågt. Skulle jag le tillbaka eller inte? Jag struntade i mina tankar för tillfället, och bestämde mig för att göra det som känns bäst. Jag log tillbaka. Men svagt, jag log väldigt lite. Sen flöt konversationen på bordet på, men bara för dom andra. Det var som att jag och Caden satt på ett annat bord. Ögonkontakten var liksom magisk, och hans ögon var så blåa, och så fina.

-

"Så har du haft det kul?" Frågade Skylar samtidigt som jag tog på mig mina skor i hallen. Jag tittade upp på henne leendes. Det här var ju mer än jag kunde önskat.

"Jättekul. Tack för att jag fick komma, och fick låna din bikini." Sa jag. Hon kramade ok mig hårt.

"Självklart fick du det. Vi ses i skolan imorgon." Sa hon. Jag nickade innan jag öppnade dörren, och gick ut. Utomhus var det småkallt, solen fanns längre inte på himmelen, och det blåste svagt. Klockan var kvart i nio på kvällen. Jag började gå, men hann bara några få steg.

"Sydney! Vänta!" Ropade en bekant röst. Jag vände mig om och mötte Valerie komma springande mot mig. Jag skrattade lågt av att hon såg så rolig ut. Hon kom fram till mig andfådd. "Du ska ta bussen, eller hur?" Frågade hon och jag nickade. "Bra. Då kan vi ta sällskap."

"Ah." Svarade jag med ett leende och vi började gå mot bussen.

-

"Här har du mitt nummer. Det hade varit grymt kul ifall vi hittade på något alla fyra någon gång." Log Val och gav tillbaka min telefon. Jag gav henne en frågande uttryck. Vi var fem, inte fyra. Hon skrattade en aning nervöst. "Liksom, Skylar är ganska annorlunda från oss."

"Uhm, okej. Men det låter som en bra idé." Sa jag osäkert men tvingade på mig själv ett leende. Val nickade.

"Visst gör det! Vi hörs, och ses!" Sa hon och kramade om mig innan jag gick ut ur bussen.

-

"Har det varit roligt?" Frågade mamma och log mot mig. Jag nickade.

"Verkligen." Svarade jag och besvarade hennes leende.

"Åh, vad bra. Vill du ha kvällsmat?" Frågade hon, och jag skakade på huvudet.

"Jag åt ganska nyligen." Sa jag och gick in på mitt rum. Jag kände hur tröttheten vällde över mig, och jag bestämde mig för att duscha innan jag skulle lägga mig, lite extra tidigt den här gången.

-

Med en handduk virad runt min kropp gick jag ut ur det varma och immiga badrummet. Jag suckade lågt, och började ta på rena underkläder och pyjamas. När jag var färdig, la jag mig ner i sängen, och bara väntade tills sömnen skulle ta över.

_______________________________________________________

Förlåt för ett kort kapitel, det blev bara runt 1000 ord (mina kapitel brukar bestå av 2000 ord.)

Men däremot, det kommer ett nytt kapitel imorgon som jag hoppas att ni ser fram emot.

Tack så himla mycket, ni som läser, röstar och kommenterar. Ni är för underbara!
Jag tycker om er spökläsare med.

Tack!❤️