IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter thirteen •

Okej. Jag kanske gick lite för långt när jag flörtade med Haaron. Och jag har ganska dåligt samvete. Så därför tänkte jag prata med Caden innan skolan slutade, vilket var om en halvtimme. Långsamt räckte jag upp handen och Haaron's ögon hamnade på mina.

"Ja, Sydney?" Sa han och väntade på vad jag skulle säga.

"Jag går på toaletten." Sa jag. Han nickade och fortsatte sedan att förklara hur grupparbetet skulle fungera. Under tiden smet jag ut ur klassrummet och gick sen till tavlan som var placerad utanför receptionen. Där fanns det scheman på när alla klasser slutade. Jag försökte hitta Caden's klass. Där. Han slutade samma tid som mig. 14:00. Just nu hade han engelska.

Jag tog ett djupt andetag och knackade sedan på dörren som skulle leda in till salen. Efter några långa sekunder öppnades dörren, och engelskaläraren stod framför mig.

"Sydney? Vad gör du här? Du har inte engelska nu!" Sa hon. Jag skrattade till lågt.

"Nej. Jag behöver prata med Caden." Sa jag och log svagt. Hon tittade förvirrat på mig genom glasögonen.

"Varför det? Han har lektion nu."

"Jag vet, förlåt. Men han lovade att han skulle hjälpa mig med matten." Ljög jag och såg osäker ut. Engelskaläraren log svagt och nickade förstående.

"Okej, han får gå tidigare." Sa hon och vände sig om. "Caden. Du får sluta."

Det tog inte lång tid innan han dök upp bredvid henne. Med ett förvirrat uttryck.

"Lycka till med matten. Trevlig helg." Sa läraren och stängde dörren. Jag tog tag i Caden's handled och drog med han ut ur skolan.

"Sydney. Vad vill du?" Frågade han irriterat och drog åt sig sin hand. Jag suckade djupt och tittade ner i asfalten. Vi stod nu precis utanför entrén på baksidan av skolan.

"Jag vill be om ursäkt. För det om Haaron." Sa jag tvekandes. Jag hörde hur han suckade.

"Varför gjorde du det ens?" Frågade han och lutade sig mot dörren. Jag tittade upp på han.

"Jag antar att betyg är ganska viktigt för mig just nu." Sa jag lågt. Han nickade och bet ihop.

"Men det var fett drygt." Sa han tyst. Ärligt, så kunde jag aldrig föreställa mig att hans reaktion skulle bli såhär. Jag trodde mer att han skulle säga något som 'Men det är okej. Vi är ju inte direkt tillsammans.'

"Jag vet, förlåt." Sa jag.

Han suckade lågt. "Det är okej. Jag drar till gymmet nu." Han böjde sig ner och kysste mig löst på kinden. "Vi ses imorgon. Kom halv sju."

Jag nickade förstående och stod stumt kvar samtidigt som jag betraktade Caden's ryggtavla när han försvann till parkeringen. Vad håller vi på med? Han kan ju inte bara kyssa mig helt spontant på kinden ifall vi bara är vänner.

-

"Han är konstig, det är bara fakta." Sa Aubrey när vi satt inne på Starbucks. Jag suckade och tittade ner på min smoothie.

"Men jag förstår inte. Vad tror han att vi är? Vad vill han ens att vi ska vara?" Sa jag, i brist på svar.

"Du har ju ett perfekt tillfälle att ta reda på det imorgon. Då ska du ju sova hos honom." Sa hon och vickade på ögonbrynen.

"Åh, kom igen. Inget kommer hända. Vi ska passa hans lillebror." Skrattade jag. Aubrey ryckte på axlarna.

"Och? Han är typ fem. Då lägger man sig väldigt tidigt. Ni kommer ha massor av tid tillsammans." Sa hon, av ren fakta.