IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter twenty-five •

Vi satte oss i Caden's pappas bil, vilket var en svart Audi. En log volym av "Lost Frequencies - Are you with me" spelades när bilen började rulla, och det var allmänt mysigt.

"Vart ska vi?" Frågade jag och tittade ut igenom fönstret. Det var mörkt ute, och snöade.

"Du får se." Sa han. Det ända jag visste vad att vi skulle äta.

-

Bilen stannade och lamporna började lysa bilen. Caden vände sig mot mig och log svagt.

"Vi är framme." Sa han. Jag log och drog bak en hårslinga av mitt ljusa hår. Han böjde sig fram och gav mig en snabb kyss innan vi båda gick ut ur bilen.

"Wow, det är så mörkt." Sa jag chockat. Jag kunde knappt se någonting, förutom en byggnad framför oss, och bilen.

"Var försiktig, det är halt." Sa han och stängde sin bildörr. Jag stängde min med, och började sedan leta mig fram i mörkret. Plötsligt gled jag på en isplätt på marken, och jag snubblade lätt till. "Sydney, kom hit." Skrattade Caden. Jag skrattade och sträckte ut mina händer.

"Jag försöker." Skrattade jag.

"Här." Sa han och fortsatte att skratta. Jag kände hur hans fingrar åter flätades ihop med mina, och försiktigt gick vi fram mot byggnaden i mörker.

Vi kom in i den stora byggnaden, som visade sig vara en enorm resturang. Jag tror däremot att det även var ett hotell, med tanke på storleken. Inomhus var det otroligt fancy, stearinljus lite här och där, ett fint dämpat ljus, och en låg mysig musik som spelades i bakgrunden. Det fanns massor av bord här, och många utav dom satt det personer runt. Stället hade svart glasgolv, och var riktigt jävla fint.

"Wow." Sa jag chockat.

"Det var så jag reagerade första gången jag såg dig." Sa Caden och blinkade med ena ögat åt mig. Mina kinder brändes svagt och jag skrattade nervöst till. Han la sin hand på min höft och ledde mig längre in i restaurangen. En man som jobbade där kom fram till oss och gav oss ett leende.

"Välkomna hit. Har ni bokat?" Frågade han och växlade blicken emellan oss. Caden höjde handen lätt och harklade sig.

"Ja, under namnet Caden Smith." Sa han. Mannen skummade igenom pappret i hans hand, och tittade sedan upp.

"Ja, det ser jag. Ni kan ta av er era jackor." Sa han och log brett. Jag släppte Caden's hand och drog av mig min jacka samtidigt som honom. Mannen tog våra jackor och visade oss sedan till ett bord. Bordet låg på andra sidan av restaurangen, där det var mer avlägset, större utrymme emellan bordet och såg allmänt dyrare ut. Den delen var inramad i glas.
Kyparen drog ut stolen åt mig i samma stund som Caden satte sig framför. "Här är menyerna." Sa han och la fram menyerna framför oss.

"Tack." Sa Caden och jag log tacksamt åt mannen.

"Säg bara till ifall det är något." Sa han med ett leende och gick sen därifrån. Jag tog ett djupt andetag och tittade upp i min dejts isblåa ögon. Ett charmigt leende smög sig fram på hans kyssbara läppar, och jag log blygt tillbaka.

"Du är verkligen jättefin ikväll." Sa han och flätade ihop mina fingrar med honoms. Jag tittade generat ner i mitt knä innan jag åter tittade på honom.

"Tack." Nästan viskade jag. "Du är också jättefin. Som alltid." Han skrattade till och drog sin lediga hand igenom sitt hår.

-

Caden tryckte på en knapp, och lamporna som satt i golvet i hallen lystes upp, och vi kunde då ta av oss våra skor och jackor.

"Hur mycket är klockan?" Mumlade jag.