IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter twenty-three •

"Ja? På festen. Jag är på." Sa hon.

"Ärligt?" Sa Aubrey chockat. Hon nickade.

"Härligt!" Sa Jack och gjorde en high-five med henne. Skylar skrattade smått nervöst och tittade ner i bordet med svagt rosa kinder. Rodnar hon? Av Jack?

-

"Och ha ett jättebra jullov!" Sa läraren glatt och log brett. Eleverna började jubla och försvann sedan fort från klassrummet på bara några sekunder. Jag log svagt och började gå ut ur klassrummet. "Sydney?" Jag stannade upp och vände mig om mot läraren.

"Uhm, ah?" Sa jag och tittade tveksamt mot henne.

"Du har jobbat väldigt bra den här terminen. Jag hörde att Haaron har undervisat dig hemma. Hur gick det?" Frågade hon leendes. Jo, det slutade med att vi hånglade två gånger på en fest, vilket gjorde så att jag och min pojkv- vänta lite... Åh, nej. Jag tänkte precis inte det där. Absolut inte.

"Bara bra." Sa jag och besvarade hennes leende, trots att mina tankar yrde runt i mitt huvud.

"Åh, va skönt att höra. Ha ett bra lov!" Log hon.

"Tack. Du med." Svarade jag lågt och tryckte sedan pärmen hårdare mot mitt bröst. Sedan gick jag till mitt skåp, där Skylar stod och pratade med Jordan. Dom såg ut att bråka om något, eftersom att dom pratade med höga röster och såg allmänt irriterade ut.

"Men du fattar ju inte!" Utbrast Skylar argt och tog ett steg bakåt.

"Nej, självklart gör jag inte det. Vad har hänt med dig egentligen?" Frågade Jordan irriterat. Jag klev ett steg fram och växlade blicken emellan dom.

"Hey, vad händer här?" Sa jag lågt. Skylar suckade frustrerat och drog sin ena hand framför ansiktet. "Är du okej?"

"Tack gode gud för att du kom. Jag klarar inte fem minuter till med den här idioten." Muttrade hon lågt.

"Jag står här!" Sa Jordan.

"Whatever. Jag drar hem. Sydney, vi ses snart?" Sa hon och log mot mig. Jag nickade och kramade om henne.

"Självklart." Sa jag och släppte kramen. Jag ignorerade Jordan och gick fram till mitt skåp. Väl där la jag in mina böcker, drog ut min svarta skinnjacka och min iPhone, och låste sedan skåpet igen. Jag tog på mig jackan och stoppade ner min mobil i framfickan. Med en svag suck lutade jag mig mot skåpen som var bakom mig, och stängde ögonen.

"Varför är du kvar?" Mumlade jag lågt. Han suckade.

"Du vet varför Skylar har förändrats." Envisades Jordan.

"Förändrats? Jag föredrar ordet 'förbättras'". Sa jag, utan att öppna ögonen.

"Ja, eller hur." Muttrade han. Jag öppnade ögonen och höjde mina ögonbryn.

"Du ska inte bestämma över hur hon är." Sa jag irriterat.

"Jo, typ. För jag tillhör liksom ämnet, eftersom att jag är hennes pojkvän." Sa han med ett flin.

"Du är äcklig." Sa jag. Jordan skrattade.

"Dålig förolämpning, gumman." Sa han. Jag tog ett steg närmare honom, och han stod kvar.

"Käften. Fattar inte du att Skylar ska få leva livet, nu när hon bara är sjutton? Du, speciellt inte du, ska få hindra henne till det." Sa jag lågt och irriterat.

"Du tror att du är ett hot, huh? Men du är så liten." Skrattade han och petade mig på magen. Jag slog bort handen.

"Du är inte så bättre själv." Log jag. Ett leende som bara visade hur mycket jag avskydde killen. Usch.

"Jo, gumman. Det är jag." Flinade han.

"Kalla mig inte det." Sa jag och höjde ena ögonbrynet.

"Vadå? Gumman? Eller du kanske föredrar babe, cutie, älskling, darling?" Skrattade han. Jag kisade svagt med ögonen, backade några steg och sparkade han sedan hårt emellan benen. Jordan spärrade upp sina ögon och fall på knä framför mig. Jag hörde hur någon rusade hit, och jag tänkte titta bakåt, men hann inte, då jag kände ett par armar runt min midja.

"Wow, baby, ta det lugnt. Ta det lugnt." Sa Caden.

"Han förtjänade det." Sa jag och höjde ena ögonbrynet.

"Jag tror inte det du." Sa han.

"Jag lovar, seriöst."

"Sydney, vi har inte tid för det här. Kom igen, vi måste ut ur skolan innan en lärare kommer." Sa Caden svagt stressat och flätade ihop våra fingrar. Jag nickade och tittade sedan på Jordan som låg på marken av smärta.

"Hejdå, älskling." Sa jag med ironi i rösten, och följde sedan med Caden hem till mig.