IT'S LESS DANGEROUS

• Chapter twenty-two •

"Kyss mig." Sa jag. Han höjde ena ögonbrynet och skrattade nervöst till.

"Kom igen." Sa han. Jag nickade.

"Kyss mig." Upprepade jag.

"Av allt? Du kan välja vad som helst." Sa han.

"Som jag sa, kyss mig. Det är mitt val."

"Det är bara töntigt..." Mumlade han.

"Caden." Sa jag. Han suckade.

"Vafan, bara-" började han, men avbröt sig själv med att lägga sina händer på mina kinder, och pressade sedan sina läppar mot mina. En varm obeskrivlig känsla spred sig i kroppen, och jag satte min hand på hans bakhuvud. Ena Caden's hand gled ner över min kropp, och fastnade på min midja, samtidigt som han tryckte mig hårdare mot honom. Jag kunde inte motstå att le i kyssen, vilket smittade av sig på Caden, så vi båda stod och log, vilket gjorde kyssen ganska dålig. Men den var fortfarande underbar, som all annan närkontakt man får med honom. Vi fördjupade kyssen, och sakta började vi gå in i vardagsrummet.

"Hoppa." Viskade Caden, och jag gjorde som han sa. På det sättet kom vi snabbare in i vardagsrummet.
Han la mig försiktigt ner på soffan med ryggen först, och la sig sedan över mig.

"Förlåt." Andades jag emellan kyssarna. Han avbröt alltihop och tittade in i mina ögon, fortfarande nära mitt ansikte.

"Glöm det, jag har ju också gjort fel. Med Aubrey. Vi bara struntar i det." Sa han lågt, och jag nickade leendes.

"Okej, bra. Tack. Och förlåt." Sa jag igen.

"Fortfarande, glöm det." Sa han och försökte lätt få tillbaka andningen. "Kan vi fortsätta nu?" Jag nickade med ett leende på läpparna. Men precis innan han åter skulle kyssa mig, satte jag ett finger framför hans läppar. Han drog oförstått ihop sina ögonbryn.

"Vi kanske borde fortsätta däruppe?" Sa jag nervöst samtidigt som jag kände att en svag rodnad la sig över mina kinder. Ett stort leende spred sig på Caden's läppar, och det var nästan så att han var tvungen att bita ihop, för att leendet inte skulle bli ännu större. Han tittade snabbt ner på våra kroppar som fortfarande var pressade mot varandra, innan han mötte mina ögon igen. Långsamt började han sätta sig upp.

"Kom då." Sa han och ställde sig upp. Jag svalde nervöst och drog en hand genom mitt smått toviga hår, och betraktade Caden's ryggtavla när han började gå upp för trappan. Jag bet mig löst i underläppen. Var det här verkligen en bra idé? Jag menar, det är ganska mycket småproblem emellan oss. Men kom igen, jag gillar verkligen killen. Och det är bättre nu än aldrig. Klart att jag ska göra det.

Jag tog ett djupt andetag och ställde mig sedan upp på skakiga ben. Hur jag kunde vara nervös över något sånt här är lite udda. Kanske för att killen är Caden, och inte en allt för snygg player som är kapten i fotbollslaget.

Jag gick snabbt upp för trappan och styrde sedan mina steg in i Caden's rum. Jag hann bara tittade snabbt omkring innan jag blev svagt knuffad mot dörren. En nästan ljudlöst smällande hördes av dörren som smälldes igen, men ingen la sin fokus på det. Det som låg i fokus var läpparna som var pressade mot varandra, andetagen, flämten och närvaron. Vi backade längre in mot sängen, och kort därefter landade jag med ryggen mot den mjuka madrassen. Caden's läppar var pressade mot mitt nyckelben, där han gjorde ännu fler sugmärken, vilket däremot var okej för mig, då han tyckte om att göra det.
Plötsligt stoppade han sig själv från att gå längre, då han tittade in i mina ögon samtidigt som han andades tungt.

"Är det här din första gång?" Frågade han svagt. Jag skakade hastigt på huvudet. "Varför ser du då så rädd ut?" Ett leende låg nu på hans läppar. Jag slappnade av lite och började sedan skratta. Ett skratt som smittades av på honom.

"Jag är väl nervös." Sa jag när jag hade lugnat ner mig lite.

"Naw." Sa han och kysste mig på kinden. "Men du har så sabbat allt." Jag skrattade till och drog min hand igenom hans hår.

"Så, du vill att vi ska sluta?" Frågade jag med ett lekfullt leende. Han skakade på huvudet.

"Sa jag aldrig!" Skrattade han och började åter kyssa min hals. Jag skrattade.

"Nej, men typ." Fick jag fram emellan skrattet. Caden suckade och avbröt sig själv.

"Tyst, du förstör!" Sa han med ett skratt.

"Mm." Log jag, och tog min hand bakom hans huvud, för att sedan pressa hans läppar mot mina.

-

Jag tog ett djupt andetag, och kunde samtidigt inte undvika leendet på mina läppar. Caden stod nu i duschen, så jag låg kvar i sängen, spänd på vad som kommer hända emellan oss.
Jag drog bort täcket och satte mig upp på sängkanten. Jag var snabb med att ta på mig underkläder, och sedan tog jag på mig en utav Caden's vita t-shirtar, och sedan ett par svarta mjukishorts som jag har glömt här innan. Jag drog mina fingrar igenom mitt hår och låste sedan snabbt upp min mobil. Bara ett sms ifrån Dylan och Valerie.

Från: Dylan 12:32
Till: Mig
» Vart är du?

Från: Mig 13:49
Till: Dylan
» Sov hos Caden

Från: Valerie 10:58
Till: Mig
» Grattis, girl! Du vann vadet!

Jag skrattade till och låste mobilen. Jag ställde mig upp, och precis i samma läge öppnades dörren.

"Du gjorde det snyggt." Log han och började ta på sig kläder.

"Vad menar du?" Frågade jag med ett lätt skratt och studerade när han tog på sig en tröja. Han pekade lätt på hans nya sugmärken på hans hals. Jag log generat. "Kan bara säga detsamma tillbaka."

"Kom." Bad han och höll ut sin ena hand. Jag tog tag i den, och han flätade ihop våra fingrar. Sen drog han mig tätt intill honom, och han log. "Du är så fin."

"Caden, vad är vi?" Sa jag lågt. Han släppte lätt på greppet, men höll mig fortfarande nära.

"Uhm, jag vet inte riktigt. Vi är väl... Vi. Vi typ håller på att utveckla ett förhållande. Typ." Sa han osäkert. Jag log.

"Du är också fin." Viskade jag. Caden log och kysste mig sedan löst på läpparna.

"Babe."

__________

Jag var typ kriminell hipster igår och klättrade på hustak på kvällen. Så jag skrapade upp mina händer och nu gör dom pissont ":) :)".

Oh gosh, tack till 5000 läsare! Det känns helt sjukt!

Och by the way, alla era röster och kommentarer gör typ min dag. Älskar er❤️