Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

43 - Elle

Onsdag 15 november 2017
Jag trodde aldrig att jag skulle vara så här nervös. Jag har ju flugit hem själv från Paris massvis av gånger. Men det är inte flyget jag är nervös över. Det är att jag ska träffa Noel som gör mig nervös.

Jag vet inte hur jag ska vara runt honom. Speciellt inte nu efter att det har kommit till min insikt att jag faktiskt älskar honom. Jag har aldrig upplevt de här känslorna innan.

Det klart att jag var kär i Noel förra året, även om jag inte fattade det förens vi gjorde slut. Men jag älskade honom nog inte. Då var det bara en dum tonårs romans, trots att den betydde mer för mig än allt annat. Men nu är det annorlunda. Nu är det på riktigt.

På ett sätt var våran första relation det absolut största för mig. Det var första gången jag kände något. Första gången jag började, lite smått, släppa in någon i mitt liv. Första gången jag kände mig behövd. Omtyckt.

Men det vi har nu är större på ett annat sätt. Mina känslor är dubbelt så starka som innan. Det är just det som skrämmer mig så mycket. Jag vill inte vara så här. Jag vill våga släppa in honom helt. Jag vill våga visa honom vad jag känner. Men jag kan bara inte. Antar att gamla Elle fortfarande lever kvar där djupt inom mig. Att hon fortfarande håller tillbaks mitt hjärta, långt bort från alla andra.

———

Det är med nervösa steg jag rör mig ut från flygplatsen, dit Noel sa att han skulle möta mig. Hjärtat slår hårt i bröstet och hela jag skakar. Jag har aldrig varit så nervös inför att träffa honom.

"Elle!" Ropar någon till höger om mig. Jag vänder mig snabbt om och får syn på Noel. Jag springer mot honom, droppar väskan och sjunker in i hans famn. Han håller om mig hårt. Hans famn är den tryggaste platsen i världen. Där jag trivs bäst.

"Jag har saknat dig hela veckan." Säger han och kysser mig. Vi drar ifrån men hans armar är kvar runt mig och mina händer är kvar på hans kinder.

"Jag har saknat dig med." Svarar jag. Vi släpper varandra och han tar min väska.

"Taxin står där borta." Säger han och pekar mot en taxi. Jag nickar, tar hans hand, och vi rör oss ditåt.

Taxi chauffören lägger väskan i bagaget och sedan hoppar alla in i bilen. Noel håller min hand hårt. Vägrar släppa.

"När drog de andra?" Frågar jag. Han ler mot mig.

"För en timme sen typ. Jag följde med dem till flygplatsen." Svarar han. Jag nickar. "Jag är så glad över att du är här. Vi kommer ha de bästa dagarna någonsin. Bara du och jag." Fortsätter han. Jag kysser honom.

"Jag hoppas det." Svarar jag.

Ganska så snart är vi framme vid min kusins lägenhet mitt i stan. Hennes föräldrar flyttade till Sverige när hon var 5 år men hon flyttade tillbaks hit förra året. Innan jag bokade flyget ringde jag henne för att kolla om vi kunde bo här i några nätter. Hon blev överlycklig och sa att vi mer än gärna får bo här.

"Men hon pratar svenska?" Frågar Noel för säkert hundrade gången när vi står utanför dörren. Jag skrattar.

"Ja, det gör hon, Noel." Svarar jag. Han ler.

"Bra." Svarar han och i samma veva flyger dörren upp.

"Chantelle!" Ropar Genevieve.

"Genevieve!" Ropar jag tillbaks och vi möts i en kram.

"Och du har killen din med dig." Säger hon med ett leende. Noel sträcker fram handen för att hälsa.

"Noel." Säger han.

"Äsch, sluta tramsa dig. Kom här." Säger hon och drar in honom i en kram. Jag skrattar åt Noels chockade min. "Alla som gör min Chantelle glad är familj." Tillägger hon och släpper kramen. Vi går in i lägenheten.

"Verkligen så snällt att vi får bo här." Säger jag. Hon ler mot mig.

"Självklart! Jag har väntat på att du ska komma och hälsa på mig." Svarar hon. Jag kollar runt i den stora lägenheten.

"Du har fått det jättefint här. Och läget! Det är helt perfekt!" Säger jag. Hon kollar stolt runt i rummet.

"Jag är extremt nöjd. Att flytta tillbaks hit var det bästa valet jag gjort." Svarar hon. "Kom, jag ska visa er gästrummet." Säger hon exalterat och rör sig längre in i lägenheten. Vi får skynda på våra steg för att hinna ikapp henne.

Hon öppnar dörren till ett rum längst in i lägenheten och vi kliver in. Rummet är mycket större än vad jag trodde. I mitten vid ena väggen står en stor säng och mittemot den ett skrivbord med en rund spegel på väggen. Ena väggen är full av fönster runt en dörr som leder ut till en stor balkong.

"Wow." Säger Noel samtidigt som han kollar runt i rummet.

"Och det här är gästrummet?" Frågar jag förvånat. Hon skrattar lätt.

"Jag och Kristian ska försöka att inte störa er så mycket men om det är något så är det bara att säga till." Säger hon. Jag ler mot henne.

"Tack, Gen. Du är en ängel." Svarar jag. Hon ler mot mig.

"Vi äter middag så fort Kristian kommer hem från jobbet men om ni vill äta ute så är det fullt förståeligt. Men ni är mer än välkomna." Säger hon.

"Tack." Säger jag och hon ger oss ett sista leende innan hon försvinner ut ur rummet. Jag öppnar balkongdörren och kliver ut. Stadens alla ljud ekar mellan lägenheterna men det är ändå fridfullt på något sätt. Noel ställer sig bakom mig och virar sina armar runt mig. Han placerar sin haka på mitt huvud.

"Att vi inte har åkt hit tidigare." Säger han. Jag skrattar och vänder mig mot honom.

"Bättre sent än aldrig." Svarar jag och han kysser mig.