Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

18 - Elle

Fredag 1 september 2017
Jag hade aldrig gått ut idag om det inte vore för att Klara och Wilma hade ringt och bett mig följa med dem ut. Det var längesen de hörde av sig. I samband med att jag förlorade Noel på min 18 årsdag förlorade jag även i princip alla mina vänner. Fast tjejgänget hade jag typ redan förlorat innan.

Det har varit allt annat än bra stämning mellan mig och Lucas efter allt som har hänt. Rasmus var arg på mig för att jag låg med Lucas. Vera försökte umgås med mig några gånger men det blev svårt när hon var tillsammans med Rasmus. Hon sa att hon inte skulle ta någons sida men till slut blev det ändå att hon slutade umgås med mig. Så mina tre bästa vänner fortsatte att vara bästa vänner utan mig.

Jag sov bara några timmar inatt. Jag och Noel var uppe till 6 och kollade film. Jag somnade i hans soffa. Men innan jag somnade hade jag slängt iväg ett sms till Sam. Jag skrev att jag behövde åka ut till pappa i Orminge för en grej och att han fick ta vad han ville från kyl och skafferi.

Det gör mig inget att jag inte har sovit så värst mycket inatt. Sömnlösa nätter har blivit vanesak vid det här laget.

När sminket och håret är fixat byter jag om från sovkläder till festkläder. Jag känner mig riktigt jävla snygg. Jag ska försöka bete mig som förr. I alla fall bara för ikväll.

Jag rör mig över söders fulla gator. Det är många ute ikväll. När jag närmar mig Trädgården ser jag dem. Klara och Wilma. De är sig lika, de ser bara lite äldre ut. Jag går fram och kramar dem.

"Åh, vi har saknat dig!" Utbrister Klara.

"Jag har saknat er så jävla mycket!" Svarar jag.

"Shit vad snygg du är!" Säger Wilma. Jag skrattar.

"Ni också!" Svarar jag.

"Så, hur är det med dig? Vi hörde att det är slut med Noel." Frågar Klara. Jag tvingar fram ett leende.

"Det är bra med mig. Det har bara varit ganska så ensamt. Förlorade alla mina vänner på grund av det jag gjorde." Svarar jag. De kollar förvirrat på mig.

"Vad gjorde du?" Frågar Wilma.

"Jag trodde ni visste?" Frågar jag chockat. De skakar på huvudet. "Jag låg med Lucas." Fortsätter jag. Nu är det deras tur att se chockade ut.

"Va? Vad hände? Varför gjorde du det?" Frågar Wilma. Jag suckar.

"Irma hände. Ni minns väl det där kontot om mig?" Frågar jag. De nickar. "Det var Irma som hade det. Innan jag visste det la hon ut en grej som fick mig att tro att det var Noel så..." Jag suckar. "Så jag låg med Lucas för att hämnas." Fortsätter jag. De ser helt ställda ut.

"Varför kan Irma inte bara låta dig vara?" Frågar Wilma och himlar med ögonen. Jag rycker på axlarna.

"Hon ville ha Noel." Svarar jag. Klara kramar mig.

"Oss kommer du inte förlora i alla fall." Säger hon.

———

Vi har varit här länge nu. Timmarna går, fler och fler killar försöker ragga upp mig. Det är ingen som lyckas. Jag ber varenda en av dem att gå. Till slut får jag nog. Jag ställer mig ensam i rökrutan och tänder en cigg.

"Trodde inte att jag skulle få se dig så snart igen." Säger en välbekant röst bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och möts av Noel.

"Noel?" Säger jag och sätter nästan i halsen av chocken. Vilken tönt jag är. Han ler mot mig. "Visste inte att du var här." Säger jag.

"Och jag visste inte att du skulle vara här." Svarar han. Jag ler mot honom.

"Är du här med Ludwig och dem?" Frågar jag. Han nickar.

"Ludwig, Axel och Valter." Svarar han. Jag nickar.

"Då får vi hoppas på att de inte ser mig." Säger jag. Han kollar konstigt på mig.

"Varför då?" Frågar han.

"De hatar väl mig?" Frågar jag. Han ler så där gulligt och skakar på huvudet.

"Nej, inte längre. Dante har försvarat dig väldigt mycket ska du veta." Svarar han. Jag kollar chockat på honom.

Har Dante försvarat mig? Visst att vi numera är styvsyskon, men jag trodde aldrig att han skulle försvara mig inför sina vänner för det. Jag har alltid trott att han ogillar mig. På samma sätt som jag ogillade honom förr.

"Du vet, Dante ser dig som den lillasystern han aldrig fick. Han är ganska så deppig över att ni har en så trasig relation." Fortsätter Noel. Jag ler.

"Det visste jag faktiskt inte. Vi har inte pratat någonting sen jag flyttade hemifrån. Och när vi bodde ihop bråkade vi typ bara." Svarar jag.

"Jag tycker ni borde ta upp kontakten någon gång." Säger Noel. Jag nickar.

"Kanske." Svarar jag.

"Vilka är du här med då?" Frågar han.

"Klara och Wilma. Du vet, vännerna från högstadiet." Svarar jag och han nickar.

"Vill du hänga med till de andra?" Frågar han. Jag tänker efter en sekund.

"Om jag får supa ner mig först." Svarar jag. Noel skrattar och fimpar sin cigg. Jag gör detsamma.

"Då gör vi så. Vi super ner oss och sen letar vi upp killarna." Säger han. Jag nickar och vi rör oss inåt igen.