Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

21 - Elle

Fredag 8 september 2017
Hela jag rycker till när det plingar på dörren. Sam. Det måste vara Sam. Det är det enda besök jag väntar idag. Dessutom är han den enda som ens vill umgås med mig nuförtiden. Förutom Noel då. Fast han kanske bara tycker synd om mig. Han kanske inte alls vill vara med mig egentligen.

Jag rör mig med lätta steg mot ytterdörren. Jag låser upp och innan jag hinner nudda dörrhandtaget flyger dörren upp och in kommer Sam. Han omfamnar mig och kysser mitt huvud.

"Jag har saknat dig." Säger han. Jag biter mig i hårt kinden.

"Saknat dig med." Svarar jag. Det är en lögn. Det har inte funnits tid till att sakna honom. All den tiden har gått åt till att vara med Noel.

"Vad har du gjort medan jag har varit borta då?" Frågar han och tar av sig skorna. Jag rycker på axlarna.

"Ingenting. Varit hemma bara." Svarar jag. Han nickar och vi rör oss mot soffan. Han lägger sig ner och visar att jag ska lägga mig bredvid honom. Han virar sina armar om mig och jag slås genast av den där klaustrofobiska känslan jag alltid får i hans famn.

"Vill du veta vad jag har saknat mest?" Frågar han med ett flin. Jag vet redan vad som kommer nu.

"Vadå?" Frågar jag ändå.

"Den här." Säger han och klämmer på min rumpa. Klassisk. Jag tvingar fram ett fejkat skratt, innan jag kysser honom.

"Hur har du haft det?" Frågar jag när vi drar ifrån.

"Det hade varit roligare om du följde med." Svarar han.

"Förlåt för att jag inte följde med. Det skulle bara ha känts så konstigt att umgås med din släkt efter att jag inte har sett dem på flera år. Dessutom är jag rädd för vad dina föräldrar ska tycka om mig nu." Säger jag med ett plågat ansiktsuttryck. Sam ler mot mig.

"Mina föräldrar älskade dig förr, och jag är säker på att de skulle göra det nu också. Jag menar, de vet ju inte om allt fucked up du har gjort." Säger han. Det kniper till i magen. Allt fucked up jag har gjort. Det är ju sant. Jag har gjort fucked up skit. Jag är inte den sortens tjej man tar hem till föräldrarna.

"Jag har kommit på varför det alltid slutar med oss två, och varför det alltid kommer att vara vi." Säger han.

"Vadå?" Frågar jag med låg röst, knappt hörbart.

"Jag är den enda som kommer kunna älska dig, trots allt du har gjort. Alla andra dömer dig och ser dig på ett visst sätt. Så vad som än händer kommer du alltid ha mig. Du behöver mig." Säger han, nästan lite stolt. Hans ord får klumpen i magen att växa. Det är så sant.

I slutet av dagen har jag bara Sam. Han har alltid funnits där för mig, även när alla andra har dragit. Han har aldrig släppt mig. Hur många gånger vi än har gjort slut så har han alltid stått där och tagit emot mig med öppna armar när jag har insett att jag behöver honom.