Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

38 - Elle

Fredag 20 oktober 2017
Jag vet inte ens varför jag är nervös över att gå ut. Förmodligen är jag väl rädd för att stöta på Sam. Jag har ignorerat alla hans sms och samtal och bara sovit hos Noel det senaste. Han är skit arg på mig. Det framgår tydligt i hans sms. Noel placerar en hand på mitt lår där jag sitter, stel som en pinne, i hans soffa. Han lägger huvudet på sned och ser bekymrad ut.

"Hur är det?" Frågar han. Jag bara rycker på axlarna. "Du kan vara lugn. Du kommer jämt ha mig, Dante, Mikaela och Ludwig med dig. Vi behöver inte gå om du inte vill. Vi kan stanna hemma ikväll." Fortsätter han. Han vet om alla sms jag har fått av Sam. Han vet hur rädd jag är. Jag vet att Sam aldrig skulle skada mig bland folk. Men ändå. Jag skakar på huvudet.

"Nej, vi går. Jag ska inte låta Sam styra mitt liv längre." Svarar jag. Det går en rysning genom kroppen när jag yttrar hans namn. Noel ser fortfarande så där bekymrad ut.

"Är det säkert?" Frågar han. Jag nickar.

"Ja då." Svarar jag. Han lämnar en lätt kyss på min kind innan vi reser oss ur soffan och lämnar lägenheten.

Det har redan börjat bli mörk ute. Sommaren tog slut alldeles för fort. Och vad gjorde jag ens? Jag slösade bort hela skiten på att ligga hemma och deppa.

Vi rundar ett hörn och där ser vi dem stå. Dante, Mikaela och Ludwig. Noel släpper min hand för att lägga sin arm över mina axlar istället. Jag älskar att ha honom nära hela tiden. Det får mig att känna mig trygg.

"Tja." Säger Ludwig och omfamnar oss båda. Sedan kramar vi Dante och Mikaela.

"Fan vad kul att du är med idag." Säger Mikaela med ett stort leende som jag besvarar.

"Jag känner att det är dags att se vad det är för typ Dante umgås så mycket med." Svarar jag och vi skrattar.

"Jag ska göra mitt bästa för att imponera dig." Svarar hon. Dante lägger en arm över hennes axlar.

"Jag lovar att hon inte kommer göra dig besviken." Säger han till mig och ler mot henne innan de möts i en kyss. De är fina ihop. Det syns tydligt hur lycklig hon gör honom.

"Det tvivlar jag inte en sekund på. Jag tycker redan om dig." Säger jag och Mikaela ler så där stort igen.

———

Jag vinglar fram till baren för ännu en öl. Allting snurrar och alla mina sinnen är i princip helt avstängda. För första gången på länge kan jag uppskatta en fylla. Jag behövde verkligen det här. Jag behövde verkligen få koppla av lite. Jag kommer fram till de andra igen och Noel omfamnar mig.

"Du är aspackad." Skrattar han fram. Jag kollar anklagande på honom.

"Du är inte bättre själv." Säger jag. Han skrattar, drar mig närmre och kysser mig.

"Det har du helt rätt i." Svarar han.

"Smile for the camera!" Utbrister Ludwig och håller upp mobilen. Alla kollar mot den och blixten slås på. Han kollar på skärmen och ler nöjt. "Tack. Den här kommer göra susen för mitt feed." Säger han och alla brister ut i skratt. Mikaela tar tag i min hand.

"Kom. Häng med på en cigg." Säger hon.

"Hallå, vi vill med!" Utbrister Dante.

"Ledsen, endast tjejer är välkomna." Svarar hon. Vi skrattar innan vi rör oss ut från klubben. Vi tänder varsin cigg och tar några bloss.

"Du måste berätta hela grejen bakom dig och Noel. Dante berättade bara lite diffust." Säger hon till slut. Jag skrattar.

"Varför vill du veta om det?" Frågar jag. Hon ler mot mig.

"För ni är så extremt söta ihop. Det är som om ni skapades för varandra." Svarar hon. Jag ler av hennes ord. Det kanske är sant. Det har ju faktiskt känts så en del.

"Jag kan ta det lite kortfattat." Börjar jag. "Vi träffades när Noel gick sitt sista år på gymnasiet och jag mitt andra. Jag var en riktigt fitta då. Otrevlig mot i princip alla och låg runt som en jävla kanin. Jag vill inte ens tänka på hur många jag har sårat. Av någon anledning som jag fortfarande inte har förstått så föll han för mig ändå. Efter en lång, lång tid blev vi ihop men sen hände skit och jag var otrogen." Fortsätter jag. Hon kollar chockat på mig.

"Jag visste att ni hade varit tillsammans innan men fattade aldrig att det var så det tog slut." Säger hon. Jag ler snett mot henne.

"Som sagt, jag var en fitta. I somras började vi prata igen och nu antar jag att vi äntligen har hittat tillbaks till varandra på något sätt." Berättar jag. Hon ler mot mig.

"Det är fint." Svarar hon. Jag nickar instämmande.

"Det är faktiskt ganska så fint. Jag tror inte du fattar hur lycklig han gör mig. Ingen har någonsin fått mig att känna som han gör. Du vet, jag har alltid haft svårt för det här med känslor. Jag har alltid varit ganska så känslokall. Men Noel fick mig att känna något för första gången och för det är jag evigt tacksam." Säger jag. Hon omfamnar mig.

"Ni är numera mitt favoritpar. Ni får aldrig göra slut." Säger hon. Jag och Noel är kanske inte direkt ihop nu, eller jag tror inte det i alla fall, men jag väljer att inte rätta henne. Istället ler jag bara.

"Det vill inte jag heller. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom igen. Han plockade upp mig från botten." Svarar jag.

Det är sant allt jag säger. Jag har aldrig kunnat prata om någon på det här sättet tidigare, men med Noel är det bara så självklart alltihop. Han och jag hör ihop. Jag kan inte tänka mig något annat.