Mesami

Kapitel 18 - Steffani POV

Jag vaknade upp tidigt nästa morgon, inlindad i Milos armar.

"Godmorgon sömntuta" mumlade han mot min panna när han märkte att jag vaknat. Jag sneglade runt rummet i hopp om att hitta en klocka och ovanför dörren ut hängde en stor klocka i mässing som visade på att hon var 07.24.

"Varför är vi vakna så tidigt?" frågade jag Milo och tryckte ner huvudet i kudden. Han drog sin fingrar genom mitt hår några gånger och fick mig att rysa av välbehag.

"Vi kan inte sova mer?" svarade han men det lät mer som en fråga. Efter att ha försökt sova ett tag insåg jag att han hade rätt. Jag suckade djupt innan jag reste mig upp. Han följde efter mig och jag insåg först då att han i princip var helt naken bortsett från underkläder. Jag rodnade lite och vände mig bort för att få på mig själv lite riktiga kläder när jag kände ett par stark armar slingras runt min kropp.

"Jag älskar dig" viskade Milos röst i mitt öra. Hjärtat hoppade över några slag av hans närhet. Jag vet inte riktigt hur många gångar vi hade berättat för varandra att vi älskade varandra sedan vi kom på att vi var mates, men jag hade inte tröttnat på att höra det än och skulle nog aldrig göra det heller.

"Jag älskar dig också!" svarade jag och vände mig om för att ge honom en lång kyss.

När vi äntligen fått på oss kläder och kommit ut i köket så var klockan redan nio. Däremot så var matplatsen tom förutom Ash och Josh som satt och pratade.

"Där är de ju! Vad gjorde ni igår egentligen? Jag fick knappt någon sömn" gäspade Ashton och jag himlade med ögonen. Vi gick faktiskt och la oss innan elva och innan dess pratade vi inte sådär jättehögt, lite sömn borde han ha fått.

"Vi gjorde ingenting, pratade bara" sa jag och tog fram en macka jag bredde på smör på.

"Och skrek" konstaterade han och jag tänkte himla med ögonen igen men hindrade mig.

"Det skulle du också gjort om du såg hur mitt nya rum ser ut" svarade jag och han fnös.

"Jag vet hur det ser ut" sa Ashton och jag såg i ögonvrån hur Milo fick ett förvånat ansiktsuttryck.

"Hurdå?" frågade han innan jag han öppna munnen. Ashton höjde på ögonbrynen.

"Jag har vart där kanske? I och för sig blev inte Peter så glad när jag gick dit så jag har aldrig varit där sen dess" berättade han och flinade.

Jag satt och åt frukost i tystnad medans killarna snackade om lite olika saker. Det var helt sjukt egentligen, jag kände mig helt hemma i flocken som om jag hade bott här hela mitt liv. Det kändes som om jag varit här i evigheter. Vänta lite...

"Vilken dag är det idag?" frågade jag killarna.

"Det är måndag, klockan är några minuter över nio och ute är det strålande solsken!" utropade Josh dramatiskt. Måndag? Det är måndag! Jag hade helt glömt bort tiden när jag spenderat tiden i flockstugan och idag var det skola.

"Helvete, jag måste till skolan!" sa jag mest för mig själv panikartat.

"Ta det lugnt, det gör inget om du missar en dag!" sa Ashton. Egentligen hade han rätt, det var nästan i slutet av terminen och vi hade inte så jättemycket kvar. Däremot hade jag lovat Emma att förklara vad som pågått under helgen, vare sig Milo ville att jag skulle berätta något eller inte.

"Men jag måste gå och jag är redan sen!" berättade jag otåligt och sprang till mitt nya rum. Jag öppnade sportbagen och slet ut lite saker för att tillslut ta på mig ett linne och ett par korta shorts. Milo kom upp bakom mig när jag var klar.