Mesami

Tack, avslut och information

Mesami är officiellt över! Jag har haft riktig roligt när jag skrivit den här berättelsen och jag hoppas att ni har haft en rolig upplevelse när ni läst den!

Jag vill tacka mina vänner för att ha gett mig respons på berättelsen och uppmuntrat mig att fortsätta.

Jag vill tacka min syster som orkat lyssna på allt mitt babbel om berättelsen och om mina nya ideér.

Mest av allt vill jag tacka alla läsare, alla som röstat och som kommenterat jättefina saker på berättelsen. I början skrev jag att jag var stolt för att jag fått 30 stycken läsare, nu har jag över 400. Utan alla fina läsare skulle jag antagligen inte orkat fortsätta men nu vill jag bara skriva mer!

MESAMI DEL 2

Det kommer antagligen komma en del två men inga mer kapitel på denna trots att några ber om det (vilket i och för sig gör mig jätteglad!). Jag har flera ideér för del två då det finns många obesvarade frågor i Steffanis liv men jag har inte börjat med berättelsen och kommer inte göra det på ett tag heller. Det kommer komma information här när jag börjar skriva på del två och också när jag börjar lägga upp del två.

NY BERÄTTELSE

Som jag berättat flera gånger tidigare så skriver jag just nu en ny berättelse. Här är ett utdrag:

"Hej, ursäkta." sa jag för att få hennes uppmärksamhet. Läraren vände sig om mot mig. "Jag är ny här-"

"Alice, eller hur?" avbröt hon mig och jag nickade. "Vi börjar precis nu, är det okey om jag presentera dig för klassen?" frågade hon och än en gång nickade jag. Läraren vände sig mot klassen och den tystnade förvånandsvärt fort.

"God morgon. Idag ska vi fortsätta med föreläsningen men först skulle jag vilja presentera en ny elev. Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa hon. Jag kollade ut över klassen några nyfikna blickar, några uttråkade blickar, några intresserade blickar och en genomträngande intensiv blick. Längs bak i vänstra hörnet av salen satt en kille med djupt blåa ögon och brunt halvlockigt hår. Jag hade tyckt att Oscar hade muskler, om jag jämförde honom med den blåögda killen och hans vänner som satt runt honom så var Oscar klent byggd. Jag rycktes bort ur mina tankar när läraren började prata igen.

"Alice du kan sitta här framme vid Lia." sa hon och pekade på platsen längst fram vid en tjej som log vänligt mot mig. Jag log tillbaka och gick och satte mig. Hela tiden kände jag killens intensiva blick i nacken.

Gillade ni Mesami så kommer ni antagligen gilla denna också! Dessutom så har jag skrivit klart ungefär halva och när den är klar så skickas den ut på Wattpad direkt.

Ett sista tack för alla som följt med i Mesami och varit så himla snälla och stöttande. Att jag har fått så mycket bra kritik gör mig gladare än vad ni kan föreställa er! Tack, tack, tack!

/Matte <3