Mesami

Kapitel 8 - Milo POV

Klockan var närmare halv åtta och jag låg på Steffanis säng. Hon själv satt och skrev klart det sista skriftliga på NO-projektet. Jag var väldigt nervös, på grund av vad som ska hända ikväll. Steff tog det inte på allvar, hon hade redan bestämt sig för vad som skulle hända och svaret var; absolut ingenting. Men vare sig om någonting hände eller inte så var jag fundersam. Jag hade bara varit med om en första förvandling och det var min egen. Vad som helst kunde hända men förhoppningsvis så skulle det gå bra. En tung suck kom från skrivbordet och jag satte mig upp och kollade på Steff medan hon snurrade runt i stolen så att hon satt riktad mot mig.

"Mer tänker jag inte göra idag" sa hon och tryckte ner locket på sin laptop. Jag klappade ihop mina händer.

"Bra! Då sätter vi igång" sa jag och reste mig upp. Jag gick fram till hennes garderob och öppnade dörrarna. Jag ångrade mig så fort jag hade gjort det.

"Det är nog bäst om du letar kläder" sa jag och backade undan.

"Kläder?" ekade hon med en undrade blick.

"Ja, om du inte vill göra sönder dina vanliga kläder. De andra tjejerna i flocken brukar ha på sig shorts och sport-bh när dem omvandlar sig." sa jag efter att ha tänkt efter lite. Steff nickade och började rota i garderoben.

"Bli det här bra?" undrade hon efter någon minut och höll fram ett par svarta, korta mysshorts och en matchande sport-bh. Jag log snett.

"Absolut" nickade jag. Jag stod och kollade på och beundrade henne ett tag innan jag märkte att hon försökte prata med mig.

"Tänker du gå ut medans jag byter om heller?" frågade hon för antagligen typ femte gången. Efter att jag hade funderat en stund på hur jag skulle svara så sa jag;

"Kanske" med ett slugt flin på läpparna. Hon kisade mot mig.

"Ut!" Sa hon och pekade på dörren. Jag satte upp händerna i försvar "Visst jag går!" Skrattade jag innan jag vände mig om och sprang ner för trappan.

Steffani POV

Jag bytte om till kläderna jag skulle ha på mig och slängde sedan på mig en grå luvtröja över det. För visst, det var varmt på dagen men fortfarande lite kyligt på kvällen. Sen gick jag ner till köket där Milo satt på en av barstolarna och pillade lite med sina händer medan han hade ett litet flin på läpparna.

"Vad flinar du åt då?" frågade jag och satte mig mitt emot honom. Han kollade upp på mig och log finurligt.

"Det vill du allt veta va?" sa han och gick fram till diskbänken. Där tog han fram ett glas och fyllde det med vatten och ställde det framför mig. Jag kollade konstigt på det och sedan på honom.

"Du måste dricka det. Även om du inte känner att du är törstig så kommer din kropp behöva vätska när du förvandlar dig första gången. Utan vattnet kommer det vara svårare." Förklarade han och sköt glaset närmare mig. Jag kollade på honom med en 'ingenting kommer att ändå hända' min men gjorde ändå som han sa och drack upp det. Jag trodde inte en sekund på att jag skulle omvandlas men jag hade ju lovat honom att testa så då var det ju bäst att göra som han sa och få det överstökat.

"Ska vi köra igång då?" Frågade jag honom och han nickade mot mig och gick mot ytterdörren och drog på sig ett joggingskor jag aldrig tänkt på varit där. Jag kollade undrande på honom och han skrattade. Ytterligare en gång förklarade han varför;

"Det kommer för mycket ljud här ifrån vägen så vi måste gå någonstans där det är tystare." Jag insåg bara fakta att det var han som bestämde nu så jag tog på mig mina egna mörkblåa springskor och följde med honom ut genom dörren. Jag låste den efter mig och gick sedan efter honom till baksidan av huset. Milo gick in i skogen på samma ställe vi kommit ut på innan men istället för att väja av på djurstigen så följde han efter ljudet av den porlande bäcken. Sen följde vi den en stund innan vi kom fram till en liten sjö. Det hade börjat skymma ute men sjön reflekterade det lilla ljuset som fanns. Ärligt talat så hade jag ingen aning om att det låg en sjö här men hade inte så mycket tid till att reflektera över det eftersom Milo drog iväg med mig. Det slutade med att vi hamnade i en liten glänta på andra sidan sjön. Man hörde inte ett enda ljud från stan och det var väldigt fridfullt. Milo kollade ut över sjön en stund innan han började prata med mig.