Mesami

Kapitel 4 - Steffani POV

Som jag innan hade misstänkt så blev det en ganska lång dag. Först NO med Patrick och efter det var det matte. Till lunchen var det en oätlig gryta och sen så hade jag tyska och ytterligare mer NO. Såååå, man kan nog kort säga att detta var en helvetesdag.

Men jag var ändå sjukt lycklig! Jag vet, humörsvägningar, men jag hade faktiskt haft alla lektioner tillsammans med Emma och jag hade inte träffat på Andreas. Andreas och jag var ihop i en vecka när vi gick typ i fyran, det var ett låtsas-förhållande och man blev mest ihop med någon för att vara cool. Men så dumpade jag honom och tydligen tog han hårt på det. Efter det så jävlas han med mig så ofta han kan, egentligen säger alla att det är mobbning men eftersom jag inte bryr mig om honom så tar jag inte illa upp och har inga problem med att stå upp emot honom. Han hade i och för sig ett gäng med fyra andra rätt så biffiga killar men de stod alltid bara och stöttade Andreas eller typ höll med. Men om han inte var i närheten så brydde dem sig inte om mig. Men nog om det, jag skulle berätta om min lyckliga skoldag som slutade med att vi fick gå hem en halv timma tidigare. Egentligen endast för att Patrick inte orkade med oss längre men ändå, jippie!

Trött tryckte jag in nyckeln i låset och låste upp ytterdörren. Jag la av mig väskan och mina skor mitt på hallgolvet innan jag vände om och tog trappan i sju stora kliv. Dörren stod på glänt och antagligen så skulle jag hitta Grey därinne. Antingen kom han nerspringandes till en när man kom innanför dörren eller så var han här uppe.

Jag puttade upp dörren lite mer med höften och gick in ett steg i rummet innan jag såg mig om för att se vart Grey var. Grey syntes inte till någonstans, däremot såg jag någonting jag inte trodde jag skulle se. Med ryggen mot mig brevid sängen stod en kille i bara shorts. Han var lång och muskulös med svart hår. Jag måste erkänna jag tyckte att han var snygg, riktigt snygg. Men jag var ändå rädd, vad gjorde han här? Det kanske var en inbrottstjuv som hade tryckt ner alla mina smycken och mammas silverbestick i ryggsäcken som han hade brevid sig. Jag vågade inte röra mig så jag stod kvar innanför dörren, fastfryst på samma ställe som innan. Han rafsade ihop en bunt kläder som låg på sängen och tryckte ner dem i ryggsäcken. Sen drog han upp dragkedjan, lyfte upp ryggsäcken och gick bort till min garderob där han ställde in den i ett hörn. På mindre än en blinknings tid omvandlades killen till en stor svart hund, min hund Grey. Därefter vände han sig om så att han såg mig och frös på stället.

Milo POV

Jag vände mig om för att gå ner i köket och vänta på Steff. Men där bakom mig stod hon redan. Helvete. Hon måste ha slutat tidigt. Såg hon allting? Ehhm... Ja, med tanke på att hon backade bort från mig och började hyperventilera så tror jag faktiskt det.

"Åhh herregud vad..." Viskade hon för sig själv. Hon andades snabbare hela tiden och skulle hon fortsätta så så skulle det sluta med att hon svimma. Så jag tog ett snabbt steg fram mot henne innan jag omvandlades till människa och gick hela vägen fram till henne. Försiktigt placerade jag en hand ovanför hennes mun.

"Såja, ta det lugnt. Andas ordentligt" sa jag till henne så lugnande jag kunde. Vilket inte hjälpte utan istället blev hon helt blek i ansiktet och hennes redan stora ögon spärrades om möjligt upp ännu mer. Jag suckade och släppte henne.

"Jag är inne i gästrummet. Kom när du känner dig redo..." Sa jag till henne och gick ut ur hennes rum. Jag hörde hur hon andades ut tungt, gled ner längst väggen och satte sig på golvet men innan jag hörde något mer la jag mig på sängen i gästrummet.

Steffani POV

Jag satt på golvet med huvudet bakåtlutat mot väggen. Grey eller ja den där killen hade gått in i gästrummet. Vad fan hade just hänt? Okej, andas och försökte dra en vettig slutsats. Jag har börjat se hallucinationer. Men jag är inte galen jag hade sett min hund förvandlas till en snygg kille. Fast nej jag ska inte tänka på honom på det sättet, han är ju min hund. Jag dunkade huvudet i väggen innan jag reste mig upp och smög ut ur rummet. Gästrummets dörr var lite öppen och jag kollade in i den lilla springan. Jag hade inte sett i syne, där inne låg killen och kollade upp i taket. Jag gick tillbaka till rummet och satte mig i skrivbordsstolen. Sen kollade jag upp på klockan, halv fem redan. Jag behövde tänka så jag lade mig på sängen och efter ett tag somnade jag.

Sömnigt öppnade jag ögonen. Kroppen kändes tung och jag ville inget hellre än att fortsätta sova i några timmar till men jag hade saker att uträtta. Klockan var ändå bara halv nio. Jag satte mig långsamt upp och tryckte handflatorna mot tinningen innan jag reste mig upp och gick ner till köket. Jag var dödshungrig men tyvärr fick maten vänta tills efter jag hade rett ut det här. När jag plockat ut en Loka ut kylskåpet så upptäckte jag en lapp på köksön.

"Hej älskling! Jag ville bara säga en sista gång att jag och pappa kommer hem igen om en vecka, dvs nästa torsdag den 5/5. Jag har satt in pengar på ditt kort för mat men också lite extra om du skulle vilja hitta på något. Du kan nå mig genom mobilen om du vill prata så syns vi snart!

Kram Mamma"

Juste ja. Det var därför inte mina föräldrar kommit hem än. Det skulle ju åka iväg för att semestra i farmors sommarstuga. Även fast det inte var sommar än så passade dem på att åka när det var varmt. Det kändes jobbigt att vara ifrån dem så länge men då skulle jag åtminstone inte behöva dölja en massa människo-hund tjafs för dem.

Jag joggade upp för trappan och in i mitt rum där jag ställde den halvdruckna Lokaflaskan på nattygsbordet innan jag satte mig vid skrivbordet. Min favoritbok hamnade framför mig utan att jag ens tänkte på det. Jag hade läst boken ett flertals gånger och kunde den nästan utantill med det hindrade mig inte från att läsa den en gång till. När jag insåg att jag läst samma mening ungefär 17 gånger slängde jag igen boken. Jag kunde inte läsa nu, jag var tvungen att prata med människan i rummet brevid och det gick inte att skjuta upp längre. Jag hoppade några gånger på stället för att få bort det irriterande pirret inombords och den nervösa känslan innan jag hämtade killens ryggsäck ur min garderob och vandrade bort till rummet lite längre bort. Dörren var fortfarande öppen så jag gick in genom den lilla öppningen. Killen satt nu upp på sängen och kollade på mig med en slags ledsamhet eller ångest i blicken. Jag kunde inte hjälpa att glo på honom. Svart spretigt hår, gråa ögon, breda axlar och otroligt vältränad kropp. Själv var jag inte den som tränade så fort jag fick chansen men det betydde inte att jag inte gillade andra som var vältränade. Jag blinkade vilket bröt mig ur min lilla förtrollning innan jag kastade ryggsäcken på sängen och satte mig i en fotölj i hörnet.

"Tack" mumlade han tyst innan han drog ur lite kläder från väskan. Han tryckte ner en beanie över håret och små hårtestar hängde ut under mösskanten. Sen drog han på dig ett svart linne vilket jag tackade gudarna för. Nu skulle jag iallafall inte behöva sitta och frestas av hans magrutor som skrek om uppmärksamhet.

"Förklara" sa jag kort och lutade mig tillbaka mot ryggstödet.