Nästa sida i boken liknar den förra. Dr Köhlers efterforskningar. Det är den mest vetenskapliga boken hon lyckats få tag på. Det mesta från den gamla tiden är antingen spekulationer eller sagor men det finns några som trots tiden de levde i valde att göra vampyrforskning till sitt yrke. Hon önskar att hon kände en forskare. Ämnet skulle inte spela så stor roll. Hon skulle kunna använda sin nya kunskap på ett sätt som inkluderar vampyrjakt.
Fingret följer rad efter rad, kapitel efter kapitel. Exemplen som böckerna räknar upp är av olika troväridghetsgrad. Det är svårt att avgöra vad som är skrock och vad som skulle kunna stämma. En förvandling kanske fungerar olika från person till person. Det är en möjlighet. Några av de beskrivningar på lyckade förvandlingar som hon fått är användning av så kallad trolldom, att födas på julafton, ha ogifta föräldrar eller en katt som hoppar över ett lik. Ingen av de låter särskilt övertygande.
En lampa från den mörka gatan utanför flimrar. Elise tittar upp och lyssnar efter fotsteg. De rör sig några steg och sedan öppnas en dörr i närheten. Hon reser sig från stolen och går några vändor genom rummet. Mest för att sträcka på benen men också för att samla tankarna.
Hon sätter igång en järnrik gryta och låter den puttra på spisen. Det känns på något sätt viktigt att laga riktig mat nu när Liza är mitt i en förvandling. Kött, blod och inälvor. Råvaror som en vampyr skulle älskat. Hon har också hört att nyblivna vampyrer brukar vara de blodtörstigaste.
När Elise återvänder till boken hittar hon ett stycke på sida hundratjugosju. Hon korsar det ena benet över det andra och hummar med på en folkvisa.
För att en människa ska bli vampyr måste vampyren dricka det mesta av hennes blod och dessutom överföra lite av sitt eget. Det är en svår process. Vampyren ska sedan begravas under jord för att på så vis pånyttfödas.
Det kan upplevas som en förvirrande och skrämmande upplevelse för den nya vampyren att plötsligt befinna sig levande begravd. Hur som helst är begravningen nödvändig och något som måste genomföras eftersom den mänskliga kroppen inte klarar av att genomgå förvandlingen i vaket tillstånd. I annat fall dör den mänskliga vampyren efter det tredje dygnet och förvandlingen uteblir.
Elise drar med fingret över en bläckplump i ena hörnet på sidan. Hon suger på läppen. Boken får det att låta så omöjligt. Lizas förvandling har fortfarande inte kommit till skott än. Det är än så länge en enda lång sjukdom med olika symtom. Ingen tydlig förändring. Liza grimaserar fortfarande åt blodsmak.
Elise har fortfarande inte sett någon förändring bland tänderna och det andra dygnet börjar långsamt närma sig mot sitt slut. Elise kramar om sin handled. Det står inget i böckerna om illamående. Att det är svårt ja men inte plågsamt. Det kanske räknas som samma sak. Liza har feber, värkar, snuva och magsjuka.
Hon söker längs stycket nedanför efter mer information. Särskilt eftersom hon äntligen hittat en bok som går någorlunda på djupet. Den är mer detaljerad än tidigare och den tar upp förvandlingar.
Boken nämner förslag på järnrik mat, att det är säkrast att undvika allt som vanligtvis håller vampyrer på avstånd och tips på ljuddämpande föremål för att inga oönskade grannar ska höra. Författarens slutsats får en rysning att klättra längs Elises rygg. Det känns som om kalla spindelben kryper längs ryggen.
Om förvandlingen tar längre än tre dagar är det troligast att vampyren inte kommer att överleva. Det är en stor påfrestning på en människokropp och riskerna är många. I experiment 86 - se Förvandlingar och Experiment - dog samtliga vampyrer utom en efter en sju dagar lång förvandling.
Det är som om världen har tystnat. Elise slår igen boken. Ljudet känns alldeles för högt i den stilla lägenheten. Det trummar inuti öronen. Hon kniper ihop läpparna och stänger av värmen på spisen. Tänk om hon håller på att låta sin lillasyster möta en mycket långsam död.