The Heart Wants What It Wants

0.7

Adams perspektiv.

Jag tittade på Amandas och Emilias ryggtavlor som gick mot biblioteket. Denna tjejen alltså. Jag kände henne inte ens, ändå så var jag bestämd om att få henne att gilla mig. Tjejer var vanligtvis inga problem för mig. Men hon här var annorlunda. Visst det hade bara gått två dagar, men jag trodde att hon skulle ha fattat läget nu. Att jag var inte killen man avvisade. Men jag tänkte inte ge upp. Jag var inte direkt kär i henne. Nej, nej. Jag skulle bara få henne att bli kär i mig, det var lite som ett roligt spel. Jag hade dessutom slagit vad med mina kompisar. Danne kom gående mot mig. "Så vad hände med Amanda då?" Flinade han. Jag drog min hand genom håret. "Hon skulle tydligen plugga. Men jag tror hon hade hängt på om det inte vore för Emilia" Suckade jag. För jag visste att Emilia var obekväm i mitt sällskap, och det hade såklart Amanda märkt. "Hahaha ja visst skyll på det" Skrattade Oliver som kom bakom mig. "Ska vi dra och käka då? För jag är i alla fall vrålhungrig" Sa Daniel. Jag skrattade och slog till Daniel lite lätt i bakhuvudet. Jag öppnade mitt skåp och tog min jacka sedan styrde vi våra steg mot centrum. Jag kunde inte låta bli att slänga en blick mot biblioteket och se ifall jag kunde se Amanda. Men tyvärr gjorde jag inte.

Amandas perspektiv.

"Du hade inte behövt" Sa Emilia. "Det är ingen fara, jag var inte så pigg på det ändå. Men får jag fråga, varför han och hans kompisar gör dig så obekväm?" Frågade jag eftersom hon förändrades i deras närvaro. "Alltså det har ingeting med just dom att göra, jag blir bara väldigt obekväm när jag är nära killar, jag blir bara så himla osäker. Jag vet inte hur jag ska bete mig" Sa hon och tittade vädjande på mig med sina blågrå ögon. Jag funderade en stund innan jag svarade "Jo alltså, jag vet inte riktigt om jag har något bra tips, mer än att inte tänka på dom som just killar, tänk på dom som om de vore personer, det är precis som att prata med tjejer. Typ." Emilia fick något annat i blicken, det var precis som om hon hade lyckats lösa något jätte svårt mattetal.