0.4

371 3 1
                                    

Jag var jätte nöjd med skoldagen när jag gick där ifrån. Jag förstod inte riktigt varför jag hade varit så nervös. Allt hade gått jätte bra. Det kändes redan som om jag hade fått en vän - Emilia-. Hon verkade faktiskt vara genuint snäll. Det var rätt tydligt att hon inte hade så många vänner i klassen. Men vad brydde jag mig om det. Så var det ju den här killen Adam också. Jag tyckte inte det var något jätte speciellt med honom, men enligt Emilia så verkade alla tjejer vilja bli hans flickvän. Även om han var player. Emilia tyckte inte det var något konstigt att Adam hade visat lite intresse för mig eftersom jag var ny. Han såg tydligen allt som en liten lek. På tal om Adam så stod han nu några meter ifrån och log sitt snea leende, som jag medger är otroligt fint. "Hallå" säger jag och går det sista meterna tills jag stor framför honom. "Hej" Svarar han. "Så vart gick ni förut?" Frågade jag lite nyfiket, och tittar in i hans ögon. "Jag och grabbarna gick bara och chillade lite" Sa han nonchalant och rykte på axlarna. Jag gjorde en långsam nickning. "Såå.." började Adam och drog en hand genom håret. "Jag tänkte att eftersom du är ny här, så behöver du lära känna området, lite, så jag tänkte frivilligt ge dig en rundtur" Så log han det där leendet igen, han fick säkert vad som helst genom det där leendet. Jag tog fram mobilen och kollade tiden. Klockan var inte så mycket, och det skulle dröja ett tag innan mamma kom hem. "Varför inte?" sa jag och ryckte på axlarna. "Då börjar vi med centrum, där de flesta hänger" Sa han och började gå. Jag stod kvar och undrade egentligen vad som hände, innan jag började småspringa ikapp honom. "Så bor du nära här?" Frågade jag, eftersom jag kände att det vore oartigt att inte fråga något om honom. "Ja rätt så. Det är det som är så bra med det här stället, att man gå till nästan allting."
Vi gick ett tag i tystnad, sedan såg jag att vi kom fram till vad som såg ut som ett köpcentrum. "Så det är här alla hänger alltså?" Jag sneglade lite på där han gick bredvid mig. "Ja exactly"
Vi gick in och det var mycket större än vad jag trodde att det skulle vara. Det fanns massa olika affärer, cafeer och några resturanger. Det såg ut att vara rätt så mysigt faktiskt. Och mycket riktigt som Adam hade sagt, så hängde de flesta ungdomar här. Jag kände igen några ansikten från skolan idag. "Så vad tycks?" Adam tittade på mig. "Jag gillar det faktiskt, så kul att de flesta hänger på samma plats" Det var nästa lite som en tonårsfilm. "haha var det inte så där du bodde förut?" Frågade han och skrattade lite lätt. "Nej alla bodde rätt så utspritt, jag fick liksom åka buss i en timme till min gamla skola" Sa jag suckade. Jag kände efter lite, men det gjorde faktiskt inte ont att nämna min gamla skola. "Hade du många vänner?" Frågade han. Jag tittade lite konstigt på honom, eftersom jag tyckte att det var en liten skum fråga. "Eh, jag vet inte, inte överdrivet många antar jag" Svarade jag, men jag kände att jag ville byta ämne nu. "Så vad är nästa grej?" Han tittade lite på mig, han hade helt klart märkt mitt uppenbara sätt att byta ämne. Han ryckte på axlarna "Det finns inte så mycket mer en detta faktiskt." "Jaha ja men dåså, jag måste nog ta och dra hemmåt." Jag kände att jag behövde hem och bara ta in allting, ensam. Han såg lite chockad ut, sedan fick han något inroniskt i blicken. "Du vet väl att de flesta tjejer skulle döda för att få vara här med mig" Han skrattade lite lätt igen. Precis som om jag hade vunnit värsta vinsten. "Men jag är inte som de flesta tjejer." Svarade jag kallt tillbaka. Jag vände mig och började gå mot utgången, jag log lite för mig själv och vände jag mig om och sa "Vi ses imorgon". Kvar lämnade jag en chockad Adam.
Jag hade helt okej lokalsinne så jag skulle nog allt kunna hitta hem.

The Heart Wants What It WantsWhere stories live. Discover now