"Tack", svarade hon tvekande och tog emot rosen som han sträckte fram. En röst inom henne sade att hon borde låta bli.
Genast tändes en glöd i hans ögon som hon inte hade sett tidigare. Vad hade hon nu gjort?!
"Du är den vackraste kvinna som jag någonsin har träffat." Hans blick genomborrade henne så fullständigt att hon kände sig naken. Det var något i hans blick som inte kändes bra.
"Du bör nog gå nu", sade hon med en så stadig och lugn röst som hon kunde uppbåda. Hon hoppades att han inte såg hur hennes knän skakade.
Han gick närmare henne, vilket hon inte hade trott var möjligt med tanke på hur nära han redan stod.
"Det menar du inte", svarade han med en röst som gav henne iskalla rysningar.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
