# 39 (2020)

2 1 0
                                    

Hans första impuls var att skrika och fly, men han hade sinnesnärvaro och självbehärskning nog att lägga band på sig. För det var just vad odjuret ville - framkalla skräck hos honom.

Med skenande puls såg han odjuret rakt i ögonen. En antydan till ett flin skymtade i bestens frånstötande ansikte. Det här var kanske en lek för den, men för honom var det på liv och död.

"Vidar, kommer du någon gång? Jag tror inte att kossan är intresserad av att tungkyssas med dig. Du är liksom inte hennes typ."

Vidar vred på huvudet och såg med hopsnörpt mun på sin... Vän var kanske att ta i. Lukas jobbade trots allt på stället som Vidar bodde på. Och i den stunden kände sig Vidar besviken på Lukas. Om det var någon som skulle se den riktiga verkligheten och kunna se bortom det sjuka spel som dessa monster försökte sig på, trodde han att det var Lukas. Hur hade han kunnat ha så fel?

"Du kanske lurar dem, men jag vet nog vad du går för", morrade Vidar mot odjuret innan han gick i riktning mot Lukas.

Bakom sig hörde han ett patetiskt försök till ett råmande. Som om någon skulle gå på det ...

Veckans fiktionWhere stories live. Discover now