Hon gömde ansiktet i händerna och ville gråta. I nöd och lust hade han sagt. Att han alltid skulle finnas vid hennes sida. Ändå hade han inte tagit emot hennes hand, som hon bedjande sträckt fram. Han hade gjort... ingenting. Bortsett från att byta samtalsämne fort som ögat förstås.
Det slog henne att det kanske var så enkelt att han till slut hade tröttnat på att hon så ofta den senaste tiden hade befunnit sig i nöd. Han hade kanske tröttnat på att jämt behöva vara klippan i hennes ständigt stormande psyke. Hennes bräckliga psyke.
Långsamt förde hon ned händerna till knät. Därefter slöt hon ögonen och önskade att hon bara kunde få dö.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
