Vinden tycktes kämpa för att få ett ordentligt tag om hennes hår. Promenaden genom den mjuka sanden kändes alltmer trög för varje steg hon tog. På sätt och vis var detta motstånd bra, för det gjorde att hon hade annat att fokusera på än det som var anledningen till att hon befann sig där hon var.
Det var när hon på allvar övervägde att gå tillbaka, som hon såg den. En eka. Uppdragen på stranden.
Med rynkad panna närmade hon sig den. Vem i all sin dar drog upp en båt mitt på en strand och bara lät den ligga där?
En tanke började ta form i hennes huvud. Båten var kanske det tecken hon väntat på? Kanske var den hennes räddning.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
