Systemkamerans slutarljud lät en aning för högt varje gång hon försökte få till den perfekta bilden av de babyrosa körsbärsblommorna. Om hon hade haft tillräckligt med pengar skulle hon ha investerat i en bättre kamera. Tills vidare fick den här gamla saken duga, medan hon försökte lära sig fotograferandets konst. Fast det var extremt pinsamt att den lät så högt.
Diskret såg hon sig om. Torget var fullpackat med människor som kommit för att njuta av detta vackra vårtecken. Ingen tycktes ta notis om hennes högljudda kamera. Hon andades ut och fortsatte med att ta bilder.
Efter en stund stannade hon upp och såg sig över axeln. Var det någon som tittade på henne? Såvitt hon kunde se var det ingen som brydde sig om henne, men hon kunde svära på att det var någon som inte bara tittat på henne, utan stirrat. Det var i alla fall så som hon hade känt det.
Just som hon var i färd med att vända sig mot de blommande träden igen, såg hon in i ett par nattsvarta ögon. Blodet i hennes ådror frös bokstavligt talat till is.
DU LÄSER
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
