Hon orkade inte gråta mer. Det fick räcka nu. Och vad tjänade det till, egentligen? Hennes tårar förändrade ändå ingenting. Hon var den hon var och alltid hade varit - värdelös och oälskad. Hon fick vara tacksam för att han förbarmade sig över henne. Trots att det innebar att hon fick dela honom med andra. Hon förstod ju mycket väl varför han var tvungen att göra det han gjorde. Fast det gjorde ändå ont i henne. Mycket.
När hon lyfte blicken och såg sitt söndergråtna ansikte i spegeln, kände hon ilska. Vad var det för liv hon levde egentligen? Varför tillät hon sig att bli behandlad på det här sättet? Även om hon själv ansåg sig vara oälskbar och värdelös, förtjänade hon ändå respekt. Och det fick hon definitivt inte från honom.
DU LÄSER
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
