Ögonen var slutna medan hon luktade på den mest perfekta ros hon sett. Det här skulle bli bra. Bättre än bra faktiskt. Det skulle bli fantastiskt.
Det fladdrade till i henne när hon tänkte på sin dotter och hur dotterns ögon skulle tindra när hon såg allt som hennes mamma hade ordnat. Bara för hennes skull.
Stella hade fortfarande inte kunnat förlikas med tanken på att inte alltid få ha dottern hos sig. Ännu svårare var det att tänka sig att det fanns en risk att hon kanske skulle träffa dottern ännu mer sällan - om HAN fick som han ville.
Det var ljudet som fick henne att komma tillbaka till nuet. Först kunde hon inte placera vad det var för ljud. Sedan föll blicken på mobiltelefonen. Omedelbart fortplantade sig en kall kåre längs hennes ryggrad.
DU LÄSER
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
