"Fasaden framförallt" hade alltid varit hennes familjs motto. Det viktigaste hade alltid varit att hålla fasaden uppe så att omvärlden trodde att allt var bra och vackert. Att man var lycklig, trots att man kanske i själva verket gick sönder inombords.
Men hur skulle man bära sig åt om man var alldeles för trasig på insidan för att kunna visa upp ett intakt yttre? Om sprickorna i ens själ hade börjat sprida sig till utsidan av kroppen..?
Förtvivlat stirrade hon ner på sina skakande händer. Varför var just hon så svag att hon inte klarade av det som resten av hennes familj hade lyckats med i alla år? Varför kunde hon inte bara ta sig samman?!
När tårarna började rinna nerför kinderna förstod hon att allt var förlorat.
DU LÄSER
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
