Monstrets Hemligheter

Kapitel 10

Candiel

Kapitel 10

Tystnaden är nästan outhärdlig, luften i gemaken vibrerar av osäkerhet. Svett pärlar sig i de kungliga rådgivarnas pannor, dem sitter under tystnad i oro medan Skuggmästarens män och kvinnor sitter prydligt och nästan orädda. Jag sitter tyst och bekvämt i min stol medan mina fingrar vandrar under bordsskivan. Jag vill lätta upp stämningen, speciellt när alla sitter som lydiga hundar. Jag sträcker på min hals och iakttar Skuggmästarens dystra ansiktsuttryck. Jag undrar varför han ville att jag skulle vara med. Jag är ingen del utav rådet, jag lyder bara Skuggmästrens order när det gäller Riten. Det finns fler kvinnor som mig, hjälper andra flickor som ska genomföra Riten.

"Moi Sáilano?" Kassib lutar sig en aning framåt i stolen och Skuggmästaren riktar sin uppmärksamhet mot honom. "Vi har beställt vapen från Cru Shešt som önskat"

Skuggmästaren nickar tankspritt, "Låter bra, förmedla när de anlänt" Hans röst är hård och bestämd. Han låter som en äkta ledare.

"Det kommer även ett nytt flak med stridshästar" klämmer Fréy in, "Om tre dagar ska dem anlända"

"Har vill tillräckligt med utrymme i stallet?" Skuggmästaren drar tummen och pekfingret genom hans skäggstubb.

Fréy nickar som svar, "Det finns ett par gamla hästar som inte är till någon nytta längre, dem kan vi slänga till våra Monastraes"

Skuggmästaren nickar tacksamt och börjar sedan på ett nytt samtalsämne. "Ista och Illume" Hans röst är hård och rättfram.

General Ista ställer sig varsamt upp, hennes skimrande kastanjebruna hår löper längst med hennes rustning. Hennes svarta ögon är inte en aning bekymrad, det var hon som hade ansvar över den första prövningen. Var det hon som lät Sylliá bli skadad så pass? Illume sitter fortfarande ner och nickar mot Ista att ta övertaget.

"Da, moi Sáilano" Hennes feminina manliga stämma låter som honung men hennes ansiktsuttryck är hårdare och inte alls lika mjuk.

"Har ni förberett avgången mot Swó Gral?"
Jag flämtar till, är han helt från vettet? Det skulle behövas flera hundra soldater för att ta sig ner dit, speciellt när det härjar omkring tusentals fientliga varelser. Försöker han sätta militären i obalans när tusentals soldater redan har skadats och blivit dödade ut av vilda monster?

General Ista nickar kort, "Första Militären är redo för en avgång redan under denna veckan" Hon möter flera ögon när hon talar och sedan lutar hon sig över den enorma kartan utöver bordet, "Vi tänker ta en snabb resa över Mili bergen, det är inte vinter ännu vilket leder till att vi hinner dit inom sex dagar" Säger hon och använder en kniv för att peka ut hur dem ska ta sig vida, "Permafrosten uppe på bergen kommer inte att vara en plåga, vi har våra Brännare och det kommer att gå mycket snabbare att ta oss över Mili bergen än att ta oss runt om dem" fortsätter hon, "Monastraes är i och för sig sköld tåliga men dem håller sig nere på låg marknivå eftersom att det inte finns tillräckligt med föda upp i bergen" Ista tar en kort paus föra att se om alla hänger med, "När vi tagit oss fram till Swó Gral tar vi oss upp för Iathot, Om vi klarat oss över Mili Bergen kan vi lätt ta oss upp för Iathot för att sedan förberedda våran nedgång in i berget" Viskningar förekommer och vissa nickar instämmande. General Ista sätter sig ner igen och knyter sina händer över bordet. Ista verkar veta vad hon pratar om, hennes detaljer håller samman och jag känner att detta kommer att fungera. Men vad är det dem försöker göra? Hitta källa till Monastraes? Eller att skapa en källa för att förebygga katastrofer?

"Tack Ista-Ósha" Säger skuggmästaren samtidigt han nickar med ett leende på läpparna. "Illume, du är väl med på detta?" Hon nickar som svar och ler.