I'm not your way to happiness.. ~ f.s

28: "pregnant?" Del 1

2 veckor senare (sorry att jag hoppar så mkt i tid)
Det var två veckor sen nu, jag var så sjukt rädd. Mina föräldrar skulle aldrig förlåta mig om jag var gravid.
Jag drog nervöst och frustrerat med fingrarna i soffans madrass tyg. Det tickande ljudet från klockan ekade irriterat i huvudet. Jag tog upp ena handen och bet nervöst av den ena nageln. Den lilla toppen av nageln föll ner till golvet och lämnade i min värld ifrån sig ett döds högt ljud. Det svaga ljudet av en sked som slogs mot en skål ekade också. Jag kunde inte tänka eller andas jag blev galen.
"LÄMNA MIG IFRED" tjöt jag. Alla ljud for igenom huvudet. Jag drog händerna över öronen och försökte förgäves att bli av med paniken som skapades. Jag hastade mig upp ur soffan, tog min skor och sprang ut i vinterns kalla kyla. Jag sprang snabbt och förvirrat mot Felix hus. Jag stannade till och kippade efter luft. Andningen blev tyngre så jag plockade upp inhalator från fickan och tog två djupa andetag. Jag la bara benen på ryggen och sprang.

Jag stod utanför Felix dörr och knackade tveksamt på. Det tog 20 sekunder innan Felix ansikte visade sig bakom dörren.
"Ste-" började han men jag avbröt honom och rusade oroligt in igenom dörren. Jag kastade snabbt av mig skorna och styrde stegen bestämt mot det lilla vardagsrummet. Jag slog mig ner i den vita soffan och stirrade tomt. Felix satte sig också tveksamt ner bredvid mig.

Men sen kunde jag inte hålla ut längre, tårarna skapade floder.
"Felix tänk om jag är gravid?!" Sa jag frustrerat.
"Nej gumman du är inte det" sa han och placerade ett finger under min haka. Han lät min blick möta hans, han tittade djupt in i mina ögon och torkade bort några tårar.
"Om du är gravid kommer jag stötta dig in i det sista, jag lovar min kärlek" han lutade sig mot mig och kysste mig mjukt.
"M-men Felix jag vill inte vara en gravid 17-åring" snyftade jag. En klump bildades i magen, en klump som sakta började krypa upp i halsen - jag kommer spy. Jag höll handen för munnen och sprang mitt snabbaste in till toan.

Jag kände hur klumpar av mat kom ut igenom munnen. Den hemska smaken av spya fyllde min mun. Felix kom in rusande efter mig och tog upp mitt hår som hängde fritt kring toa sitsen.
"Lugn gumman" sa han med en lugn röst. Men sanningen var att jag blev mer och mer stressad av det där. Jag hulkade för att få upp mer men allt som kom var magsyror.

Jag sjönk utmattat ner mot golvet. Jag lutade huvudet mot felix bröst medan han pillade lugnande i mitt hår.
"Jag l-lovar a-att jag är gravid" snyftade jag. Det här var en hemsk mardröm.
"Dra inga hastade slut satser gumman"
"Jo" min mage klumpade ihop sig igen, jag la huvudet över toastolen och lät mer vätskor pressas ur min kropp. Felix stora händer cirkulerad på min rygg.

*

"Steph du måste äta något, annars blir du sjuk" hela dagen hade felix tvingat mig att äta, men jag vägrade. Jag hatade mig själv just nu. Men tanken på en graviditet tog över mig just nu. Jag ville inte vara den sär jobbiga flickvännen som klagar och deprimerar så att pojkvännen måste ge 100% uppmärksamhet - sätta mig på en piedestal alltså. Det var inte det jag sökte efter. Men jag låg nu här i Felix säng ihop kuren under hans täcke, medan Felix oroligt försökte få mig att äta och dricka. Medan inte var i närheten passade jag på att trycka ner fingrarna i halsen och kräkas upp yttligare vätskor ramlade ur munnen och ner i hinken bredvid sängen,

"Vafan Steph?! Fattar du inte att jag bryr mig om dig? Är du gravid är allt mitt fel, men snälla ät något, prata med mig" han sjönk ner tungt i sängen. "Snälla Steph" snyftade han. Jag satte mig upp ur sängen och tittade mot Felix som vägrade titta på mig. Jag kröp närmre honom. Han mötte plötsligt min blick. Men han satt bara där och stirrade i mina ögon som om det vore meter djupa hål av mörker. Jag flyttade mig yttligare lite närmre honom.
"Kyss mig dummer" mumlade jag mot hans läppar som nu var tryckta mot mina.
"Inget är ditt fel. Jag ville ligga och då får jag stå för konsekvenserna.." Suckade jag.
"Steph klockan är tjugo i åtta, låt oss bara lägga oss ner, ta det lugnt, smälta allt. Okej?"
"Och Imorgon tar vi oss till närmaste ungdomscentral" la han till. Jag log lite halvt och lutade mig bakåt. Felix följde efter med sina armar hårt omslutna kring min kropp.
"tack för allt felix" sa jag tyst och kysste hans läppar.