I'm not your way to happiness.. ~ f.s

14: "call me drama queen"

~förra kapitlet~
För jag hatar honom, jag hatar den där felix sandman. Tårarna sprutade mer än någonsin, jag orkade inte springa mer, jag var så svag, mina ben skakade, och plötsligt blev allt svart..
~~~~
Allt var suddigt men svagt kunde jag se figuren av Felix. jag såg hans fina ansikte och en Brooklyn nets snapback var placerad bak och fram på hans huvud. Han satt med röd gråtna ögon och pussade på mina kalla och bleka händer.

"Förlåt steph, förlåt så jävla mycket" han snyftade och en liten tår lämnade hans ögon och landade på mina händer.

"Stephanie du måste vakna, jag älskar ju dig, det var inte meningen att skada dig" han grät verkligen, en helt ny sida av Felix visade sig, jag gillade verkligen den sidan. Jag öppnade upp mina ögon ordentligt och möttes av en otrolig lycka i Felix ögon. jag hade inte mycket till minne av vad som hänt men jag hade fortfarande tårar som rann ner för mina kinder och jag visste att jag hade legat med Felix, och smärtan mellan mina ben var outhärdlig. jag samlade mina krafter och satte mig upp i... min säng? jag tittade mig förvirrat om där Oscar stod och hängde mot dörröppningen. hans blick mötte min innan han vände sig om och gick. jag hörde ett klick från låset intill toaletten.

"varför gråter du gumman?" han tittade oroligt på mig, men sanningen var att jag inte visste varför jag grät för tårarna rann okontrollerat. han strök min kind och torkade mina tårar. visste Felix var jätte gullig som torkade mina tårar "men torka inte mina tårar om du en dag tänker skapa dom" den meningen sa min känsla till 100%. han hade torkat dom tidigare och idag så skapade han dom.

"det är inget jag bara tänkte på en sak.." jag plockade upp min mobil där klockan visade 17:20 så vad gjorde Oscar hemma nu?

"Du steph jag vill bara berätta att jag ringde Oscar för att jag fick lite panik och visste inte vad jag skulle göra."
"det är lugnt" sa jag men plötsligt kom det där klickljudet upp i mitt huvud och jag började få tankar från när jag såg Oscar skadad första gången. jag blev orolig.
"F-felix du måste gå nu min mamma vill inte att jag har kompisar hemma" jag var tvungen att ljuga för sanningen svider för mycket ibland. besviket kysste han mina läppar och visade upp sitt fina leende innan han lämnade huset. jag sket i byxorna och försökte springa intill badrummet utan att smärtan skulle ta över för mycket.

"Oscar? jag hoppas du inte skadar dig själv?" visserligen hade jag gömt undan alla rakblad och olika former av tabletter som i huvudtaget finns i huset men man vet aldrig..
"gå steph, gå bara" hans röst var skakig och ett tydligt tecken på att han grät. att se två killar gråta på en dag hände inte ofta. "nej jag tänker inte gå, du ska förklara för mig varför du gråter. jag vill hjälpa dig, jag försöker" snyftningar kom upp igen. jag knackade försiktigt på dörren, men inget hände.
"jag känner mig så jävla hopplös Oscar, jag försöker få dig att berätta för mig, jag vill att du ska lita på mig." min röst visade alldeles för tydligt att jag inte längre var glad. jag grät. mer än någonsin. efter att ha sprungit en alldeles för lång sträcka och sen gråta är inget som min astma läkare hade blivit glad för. en dag med så mycket händelser och så mycket drama. jag orkade inte mer. men jag kunde inte bry mig om problemen längre för nu var mitt prio att få tag i min astma spray. mina lungor pumpade så mycket luft dom orkade, med den sista luften mina lungor kunde pressa ut fick jag ut några få ord till

. "Oscar jag kan inte a-andas jag måste ha min astma spray" jag sjönk ihop och ner på golvet, där låg jag och knep efter luft.
"OSCAR JAG KOMMER DÖ" plötsligt kunde jag höra ljud från toaletten.
"S-steph?" Jag kände mig förlamad i hela kroppen. mina ögonlock var tunga som sten, och jag kunde inte röra mig. det enda jag kunde var att höra. han märkte snart att jag inte svarade och han öppnade upp dörren. jag ville titta honom i ögonen och kyssa honom. han var ju så jävla fin.. men det hemska var att jag kände så där för Oscar inte för felix, för mina känslor låg nog snarare på killen som nu stod och försökte få luft i min lungor. det fanns bara en utväg för att kunna få luft i mina lungor. den sista utvägen.
_________
glöm inte rösta & kommentera.