8: "i can't understand"

2K 67 0
                                    

~förra kapitelt~
Vem kräks?
Varför?
Usch någon som är magsjuk?
VÄNTA?!?
TÄNK OM DET ÄR.. O..
~~~~~~
TÄNK OM DET ÄR... OSCAR?!?! Jag låtsades att titta ner på mitt armbandsur och inse att vi måste sluta. "Ahh ahh... F-felix vi måste.. AHHH fuck jag kom" han tittade upp på mig "kom du redan babe?" Den tomat färgade nyansen spreds över mitt ansikte, sen nickade jag kort. "Strunt samma, du kan väll suga av mig?" Jag klev av honom och satte sedan mina läppar runt om hans kuk. "Nej du felix jag måste eh.. Gå nu för min lektion börjar. Men kan inte du gå ute före så inte verkar misstänksamt?" Han tog på sig tröjan över hans vältränade kropp och drog på sig byxorna och lämnade båset. Så fort felix lämnat toa rummet ställde jag mig på toa locket och försökte få en blick över båsväggen, tyvärr var jag för kort. Jag gick ut från toa båset "Oscar är det du?" "HALLÅ?!" Jag hörde en ny kräkning efter ca 3min tystnad och därefter ett kvävande ljud. Sen hörde jag det där snyftet, det var Oscar, jag visste väll det. Jag såg i golvspringan att han satte sig mot bås dörren och grät. Jag ställde mig mot toa båsets kalla vägg och drog med pekfingret längs väggen. "Oscar snälla släpp in mig, det är inge fara, snälla Oscar" där stod jag i tystnaden och strök en toa bås väg (ganska ironiskt om jag får säga det själv) minuters tystnad bröts av ett svagt klick ljud från låset som Oscar långsamt vred upp. Jag öppnade försiktigt upp dörren och där satt han, helt rödsprängda ögon och toan full av spya. Jag stängde dörren bakom mig och bara kramade om honom. Tårar fortsatte att falla från hans kinder och min röda universitets hoodie blev snart blöt av hans tårar. "Oscar varför gör du så här mot dig själv?" Han försökte rycka på axlarna till svara men i mitt fasta grepp hade han väll inte en chans haha..
"Kom nu Oscar du kan inte sitta här hela dagen" jag ställde mig upp, sträckte fram min hand och han la sin hand i min och ställde sig upp. "Så vad har du för lektion då?" "Jag vill inte gå till lektionen så här, dom kommer se mig som skolans största tönt.." Jag tittade sorgset på honom, jag visste ju inte varför han gjorde så här mot sig själv så jag visste inte vad jag skulle svara. "Okej Oscar, jag känner dig knappt men om du inte vill gå till lektionen så gör vi inte det. Vi tar bussen hem till mig och kollar in någon kul film, vad sägs?" Han nickade och följde efter mig ut mot buss hållplatsen.
*
"Asså Oscar jag måste fråga något bara?" "Aa vadå?" Jag tog min hand igenom hans enorma fluff "asså ditt hår, det är extremt gulligt, hur får du det så himla.. Fluffigt?" Han skrattade till och tittade undrande på mig "ja det är typ naturligt tror jag, grabbarna brukar också på peka mitt hår" och nu va det helt plötsligt jag som tittade nyfiket på honom. "Dina grabbar?" Han kliade sig i huvudet, "ja asså Omar ogge & felix" jag stelnade till, sa han f-f-felix?
VÄNTA SA HAN FELIX?!?! HOLY SHIIT!!!
"Går någon av dom i vår skola, eller asså vilka klasser och så?" "Eh nej Omar går i nian i Göteborg och ogge går i gymnasiet på ett annat ställe fast Sandy, eller jag menar felix går i min klass" en liten del av mig pustade ut, jag menar asså det kanske finns fler felix och dessutom har jag aldrig hört felix kalla sig själv Sandy. Men varför kallas han felix Sandy då?" Min frågor ville vara oskyldiga men det var lite svårt för dom var så himla skyldiga till min oro.
"Ja asså han heter ju felix sandman så då blev det Sandy, sandman-Sandy" jag svalde hårt. Det var felix. Felix sandman.
____
Så mycket händelser på så lite text🙌
Nej men vad tycker ni? Vill ha kommentarer så jag inte fortsätter och sen tycker ni det är en katastrof😑
sen vill jag ha lite röster om ni vill att jag ska lägga upp kapitel 9😏

I'm not your way to happiness.. ~ f.sWo Geschichten leben. Entdecke jetzt