I'm not your way to happiness.. ~ f.s

19: "i'm half a heart without you" del 2

Han tittade på mig med tårar som rann från hans kinder. Han stod där och var så där vacker som felix sandman är. Han var bara han. Hans Snapback var placerad på huvudet, en blå skjorta prydde hans överkropp och ett par naturella jeans täckte hans ben.
Han var kanske vem som helst, men för mig var han allt.
Det kanske var sex som var våran grej, men det struntade jag i för jag ville vara med felix.

Han bara stod där på sten trappan som ledde till skolans entré. men jag kunde känna på dom 20 metrarnas som skiljde oss emellan att han ville säga något. Jag kände att han tvekade. Oavsett om ingen sa något utan alla tre bara satt där. Jag på den kalla snötäckta marken, Oscar på bänken och felix stod och stirrade ut över oss från den upphöjda trappan. Så var det ingen pinsam tystnad. Luften var så känslofylld.
Jag kunde höra Oscars djupa andetag. Känna Oscars tystnad till att vilja bryta tystnaden. Jag hörde felix snyftningar som kom emellan åt. En bit längre bort kunde jag höra barn skratta och leka i snön. En dag som denna borde vara en sån dag då allt bara är underbart, men här sitter jag istället och gråter över min pojkvän som gråter över mig. Inga ord kunde lämna min mun. Det enda som kom var djupa andetag.

"S-steph?" Stammade felix fram. Jag tittade upp mot felix som lite tyst fortsatte prata.
"Jag vet inte vad jag gör just nu, men jag vet inte hur man är en bra pojkvän.." Han skakade på rösten, hela han skakade faktiskt. Jag ville springa fram och kyssa honom, men min kropp sa nej.
Jag måste fatta att man inte kan lösa bråk med en kyss. För det är vad jag gjort med tidigare pojkvänner. För första gången satt jag bara kvar där och snyftade lite till. Jag torkade undan några tårar som lämnade min kind.
"A-att du lyssnade när jag pratade. Bara fanns där, gjorde m-mig glad. D-du gjorde mig glad, men du skapade mina tårar igen felix. Jag vill inte gråta över dig igen, förstår du det?" Jag andades ut ordentligt innan jag fortsatte.
"Jag älskar dig så mycket men jag vet bara inte om du känner detsamma för mig? Jag kanske bara är ett ligg?"
Tog jag i för mycket nu? Kanske men jag var trött på att gråta varenda dag. Jag vill bara vara lycklig. Jag ville endå ha tillbaka felix, annars hade jag väll aldrig ställt till med det här dramat?

Jag tog sedan ner blicken mot marken och började att krafsa lite med mitt finger i den hårt pressade snön. Jag kunde höra hur någon rörde på sig. Jag såg i ögonvrån en arm som viftade åt mitt håll. Jag valde att ignorera vad dom gjorde. Jag drog istället upp benen mot mitt huvud och begravde mitt ansikte mot mina knän. Jag lät tårarna falla och blöta ner mina grå mjukisbyxor.

En varm vindpust svepte förbi mitt öra som gav mig rysningar igenom hela kroppen. Ett par armar slingrade sig runt min nerkylda kropp. En blöt kyss placerades i min nacke. En viskning vibrerade igenom mitt öra.
"Jag älskar dig min fina Stephanie"
"f-felix, vad fan hände?" stammade jag fram. jag önskar att han fångat mig lite tidigare, för jag föll. för fort. jag ville aldrig släppa honom, den här gången var det sant.

~ Felix perspektiv~ (omg perspektiv byte)
hennes varma kropp var i min famn nu, jag tänkte inte släppa henne. hennes ord ekade "Felix vad fan hände?" Vad fan hade jag gjort egentligen? hade jag på riktigt fått både mig själv och min flickvän att gråta oss till sömns på grund av att hon inte ville ligga? var det sån den där Felix sandman var? tjejer hade jag ju altid gillat men jag minns inte att jag vart så respektlös mot en tjej tidigare.. jag tvivlade på mina egna känslor.
en del av mig börjar tro att jag inte blev arg för att hon inte ville ligga med mig. utan snarare för att jag var rädd.
"jag var rädd" sa jag till sist.
"det kändes bättre att du förlorade mig en att jag förlorade dig, mina känslor för dig hade blivit för starka" jag kände en tår som föll på mina händer som var ihop flätade med hennes. hennes, min Steph. varför gjorde jag så här? jag var ju ett svin, jag som lovade mig själv att bevisa för Steph att jag kunde vara den pojkvännen hon ville ha. finnas där för henne, respektera henne i våt och torrt, vara henne trogen. men respektera henne var ju knappast något jag gjorde. jag reste mig upp och drog upp steph i samma tag. jag ställde mig med hennes rygg hårt pressad mot min mage. hon kramade om mina händer.
"Felix var inte rädd, jag lämnar dig aldrig"

hon vände sig om, tittade djupt in i mina ögon innan hon la sina händer bakom min nacke. hennes läppar placerades mjukt mot mina, men dom pressades bara hårdare. jag öppnade ögonen för en sekund och jag kunde se hur hon knep med ögonen när tårarna rann som floder. det kändes som att år gick innan våra läppar försiktigt separerade.
"Felix jag älskar dig med. min fina Felix"