Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[47] Varje Våning & Målning

Golvet knarrar under mina toffelklädda fötter. Det låter hemtrevligt. 
"God morgon Allixandra," Arthur ser upp från sin tidning med ett leende. 
"God morgon," svarar jag, "God morgon Molly."
"Sätt dig kära du, lite te?" Jag nickar och hon serverar mig genast en rykande kopp med milt vaniljte medan jag sjunker ner på en av de slitna köksstolarna. Bredvid Arthur. 

Jag lyssnar och tittar medan Molly bakar frukostens frallor och Arthur dricker sitt morgonte medan han läser tidningen och kommenterar artiklarna åt sin upptagna fru. Det ser rutinerat ut. Som om de gjort samma sak varje morgon i flera år - det har de ju säkerligen också. 

"Så, Allixandra, vad står på dagens agenda?" Arthur ser på mig över tidningens kant. Jag funderar en liten stund. Utanför fönstret är himlen grå och regnet hänger i luften. 
"Tror jag ska vara inne idag, kanske rita lite eller hjälpa Molly om det finns något jag kan göra." Arthur ler men Molly skakar på sitt huvud borta vid diskbänken. 
"Inte behöver du göra något, hitta på något roligt istället kära du," säger Molly medan hon föser ner en skål och lite annat i den vattenfyllda diskhon. 

Arthur ger Molly en puss på kinden, sätter hatten på huvudet och beger sig mot Ministeriet för en dags arbete medan jag själv och Molly önskar honom en trevlig dag. Molly borstar av förklädet om hennes midja trots att det är rent och sedan åker frallorna ut ur ugnen. 

"Det doftar underbart Molly." Jag sniffar i luften och Molly ler mot mig. 
"Du kan gå och väcka allihop så dukar jag fram frukosten." Jag nickar och ställer ner den nästan tomma koppen på det skavda bordet innan jag lämnar köket och den upptagna mamman där inne. 

En våning upp har Ginny sitt rum, jag knackar på och stiger in. Men Ginny är redan vaken och klädd i pyjamas, morgonrock o tofflor. 
"God morgon, det är snart frukost," säger jag och Ginny ler. 
"God morgon, jag kommer snart. Ska bara sätta upp det här," säger hon medan hon drar med en borste genom det tjocka röda håret. Jag nickar och stänger dörren efter mig. 

En våning till upp, tredje våningen i huset, fanns två sovrum. Det ena tillhörande Percy, som redan var på sitt sommarjobb, och det andra tillhörde tvillingarna. Jag knackade försiktigt på dörren, men fick inget svar. Så jag knackade lite hårdare, men fortfarande inget svar. Med en djup suck tryckte jag upp den sega dörren.

"Hallå? God morgon?" Jag tog ett steg in i rummet men snubblade nästan genast på alla saker som belamrade det tillsynes försvunna golvet. Det hördes lite rörelseljud en bit in i rummet, jag kisade för att kunna se men det var alldeles för mörkt. 
"God morgon!" ropade jag lite högre och genast blev det liv i rummet. 
"Ut! Ut! Ut!" ropade tvillingarna i kör. 
"Men hallå, jag kan inte se något i det här mörkret och det är ju jag!" 

Genast hör jag två djupa suckar av lättnad.
"Är det du Allix, god morgon," grymtar George. 
"God morgon på dig med sömntuta," svarar jag med ett leende med jag hör en gäspning som jag vet tillhör Fred. 
"Morron solstråle," säger Fred och jag kan höra att han ler - för jag ser då inget i mörkret. 
"Upp med er, det är frukost säger Molly." 
"kommer," säger tvillingarna i kör och jag stänger dörren men väntar tills jag hör att det brötas inne i rummet så att de verkligen gått upp innan jag fortsätter upp till fjärde våningen. 

På fjärde våningen stannar jag inte länge, de två rummen står tomma. Tillhörande Bill och Charlie. Femte våningen stannar jag inte heller på då den hyser Molly och Arthurs sovrum. Så jag fortsätter mot sjätte våningen där Ronald har sitt rum. Spara den största utmaningen till sist var det ja... Jag knackar på dörren men väntar inte på svar, jag vet att Ronald är den tyngsta sovaren i familjen. Jag öppnar dörren och möts av en svagt flåsande Ronald  som tycks sova lika djupt som vanligt.