[35] Bortrövad

69 4 0
                                    

Vattnet ringlar ner för rutan. Åska fyller luften, blixtrar skickar ljusspel över Hogwarts tak, murar och väggar. Ångan från min tekopp ringlar sig upp i den råa luften inne i min sovsal, sprider en mjuk doft av vanilj och honung. Allt ligger öde och tyst. Jag är ensam, det är fridfullt och faktiskt skönt. 

Jag sjunger mjukt på mitt modersmål om att vänta och älska. Min röst skickas mellan väggarna, studsar från sida till sida och ekar vackert. Mina fingrar pilar lite på halsbandet som hänger runt min hals. 

Jag lutar mitt huvud mot sänggaveln och låter det vila där. Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag, det är en vanlig lördag som vilken lördag som helst på Hogwarts. Men, jag har en olustig känsla i kroppen. En sådan där känsla som man ibland får och det går inte sätta fingret på vad det är som gör en obekväm.

Jag hör dovt ljudet från ett par hastande fötter nere i allrummet, de verkar ha bråttom någonstans, vem det nu än är. 
"Fan!" hör jag Harrys röst utbrista ihop med mullret av stentrappan som inte låter honom komma upp till tjejernas sovsalar. 

Jag hoppar upp från sängen och stoppar in smycket innanför det svarta linnet som klär min överkropp. Jag öppnar dörren och sticker ut huvudet, "Harry? Vad är det som är fel?" frågar jag och ser på en flåsande Harry med vattniga ögon medan han står nedanför den släta trappan. 

"Jag... vi..." Han flåsar fram orden tungt, "du måste... komma, Ginny har... hon..." Harry hinner inte säga mer innan jag slänger mig mot min sängände där mina sneakers står. Jag klämmer ner fötterna i dem och hastar ut genom sovsalen. Vi springer båda ut från Gryffindor med full fart. 

Vi springer genom ett flertal korridorer, upp och ner för trappor. Jag rundar ett hörn och råkar springa rakt in i en kille som Harry precis lyckades undvika, med bara någon enstaka centimeter. Mina reflexer var inte lika snabba. 

Vi faller båda till golvet och jag landar ovanpå honom, ansikte mot ansikte. Jag stirrar generat in i ett par smala, vackert bruna, ögon.
"Förlåt... jag.. skulle bara... hinna med Harry. " Kinderna blossar upp från mitt flåsande och min skakiga röst medan jag försöker resa mig upp från killen jag sprungit rakt in i. 

Jag har ingen aning vem han är, han är från Hufflepuff att döma av emblemet på hans rock och något år äldre än mig själv. Han ler mot mig, ett rakt leende, brett från mungipa till mungipa vilket visar vackert vita tänder. Jag ler automatiskt tillbaka, generat. 

Jag följer hans blick som vilar på halsbandet som lyckats kika fram från mitt linne när vi kolliderade. De två smyckena som dinglar i kedjan klinkar lite mot varandra. Jag stoppar snabbt ner det innanför mitt linne. 

"Ingen fara, miss Dumont." säger han och rösten är len som honung men raspar samtidigt lite av heshet. Den matchar hans mörkblonda, halvt lockiga hår, färgmässigt då. Jag ger honom ännu ett generat leende, varför ler jag som en idiot? Jag har inte tid med detta!
"Allix! Kom igen!" ropar Harry till mig, det bryter ögonblicket med den leende killen.

Jag ser på killen framför mig och nickar ursäktande medan jag borstar bort en hårslinga som fallit ner över mitt ena öga. Han är mer än ett huvud längre än mig så jag tvingas titta lite uppåt, "Förlåt igen." mumlar jag hastigt innan jag springer efter Harry som väntat ett par meter bort.

Jag ser bakåt lite snabbt när vi ska svänga in i nästa korridor och killen står fortfarande där. Han ser efter mig där han står med fötterna brett isär. Jag vänder hastigt bort blicken, han måste gå i fjärde klass eller något. Han var väldigt, söt... Men Allix! Fokusera på vad du gör nu! Skärpning! Jag skakar mitt huvud och fortsätter att följa Harry ytterligare några korridorer. 

Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1Where stories live. Discover now