Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 56

  "Hur mår mina två favorit slagpåsar?" frågade Amanda men fick inget svar från någon av oss vilket fick henne att sucka smått "Ni vet det skulle vara så mycket trevligare om vi alla kunde kommunicera lite och vara artiga mot varandra"

  "Det vore också trevligt om du höll ditt löfte och släppte Brianna som du lovade att du skulle göra. Du har fått mig och pengarna från killarna här säkert redan kommit in tillsammans med ett och annat namn på våra kontakter. Så varför sitter hon fortfarande fastspända i en jäkla stol"

  "För precis som du sa så har jag fått exakt vad jag bad om och det var mycket lättare än jag trodde att det skulle vara. Ni alla var så villiga att ge upp allt för Briannas skull vilket fick mig att fundera. Vad mer kan jag få ut från er? Så jag kommer att behålla er ett tag till men oroa dig inte Jason. Brianna kommer komma levandes härifrån. Om hon skulle försvinna magiskt från jordens yta skulle det ställas en massa frågor och all den uppmärksamheten undviker jag gärna. Eller jag har ju egentligen inget emot uppmärksamhet men polisens undviker jag gärna"

Jasons perspektiv

  Amanda lät så nöjd med sig själv medan hon pratade och jag tror inte att det fysiskt gick att hata någon mer än jag hatade Amanda för tillfället. Det bara kröp i hela kroppen av avsky vid tanken av henne.

  Hon gick runt lite i rummet och verkade inspektera både Brianna och mig innan hon ställde sig bakom Brianna men en hand på henne axel. Jag såg hur Brianna försökte sjunka ihop på stolen för att komma undan hennes hand men till ingen nytta. Brianna satt fortfarande fastspänd i den rostiga stolen med snören som skavde sig i hennes hud. Man kunde se hur röd och irriterad hennes hud var efter att ha kämpat emot dem. Mina handleder såg säkert likadana ut efter att jag försökte dra mig loss men utan lycka. Eller jag kan inte säga att det är helt utan lycka, jag kunde känna hur repen började ge med sig lite så om jag fortsatte att lägga tryck på dem skulle knutarna snart ge vika. Idioten som knöt fast mig hade bara använt en simple knut så han hade inte gjort det allt för svårt för mig. Jag kunde däremot inte göra något när Amanda eller någon av dem andra var i rummet då jag inte ville att någon skulle bli misstänksam.

  "Så Jason vems tur är det nu egentligen? Det var du som svarade på frågor sist va så då borde det vara Briannas tur att spela om jag inte är helt ute och cyklar" Amandas röst bröt återigen tystnaden men ingen utav oss svarade henne för varken jag eller Brianna ville spela hennes så kallade 'spel' som hon så fint döpt det.

  Det var egentligen inget spel och det enda som kunde komma vinnande ur det här spelet var Amanda. Hennes spel gick ut på att hon frågade antingen Brianna eller mig ett antal frågor och om hon inte gillade svaret hon fick slog hon den andre. Själv föredrog jag när det var Briannas tur att spela för även om Amanda ville tortera mig och var mycket hårdhäntare mig så tog jag hellre den fysiska smärtan Amanda gav mig än den psykiska smärtan jag fick då Amanda torterade Brianna. Det kanske lät konstigt men det var hundra gånger värre att se Brianna bli skadad för hon förtjänade inget av det här. Hon förtjänade världen och allt jag gett henne är smärta och lidande.

  "Okej Brianna jag tänkte börja lite enkelt den här omgången så varför börjar du inte bara berätta för oss vem Dylan är" Amandas fråga fick Brianna att stelna till smått där hon satt och hennes blick som legat klistrad på golvet de senaste minuterna åkte nu upp så att hennes ögon mötte mina. Jag vet inte varför men hon såg nästan nervös ut och såg ut att svälja hårt innan hon öppnade munnen för att prata.