Take A Risk With Me //Jason McCann (sv)

Kapitel 60

  "Så vad tycker du? Det kanske inte är lika stort och lyxigt som vi är vana med men den har ju egentligen allt vi behöver" sa jag nervöst och kollade på Jason som inte hade sagt ett ord. Under hela visning vi hade varit på hade han inte sagt ett ord. Det här var nu fjärde visningen vi varit på och det oroade mig att Jason inte sa något, under alla andra visningar har han pratat på en massor, hittat vart enda lilla fel som fanns. Hittat fel som inte ens fanns också. Det var som att han ville hitta ursäkter för att säga nej till alla lägenheter vi hade tittat på och om jag ska vara ärlig så började jag ge upp hoppet lite. Jag visste inte om Jason började ångra sitt beslut och därför ratade allt vi tittade på eller om han bara var van med mer än vad de här lägenheterna kunde erbjuda.

  Jag hade förvarnat Jason om att boendet inte skulle vara det samma i New York som hemma i Los Angeles, att vi inte skulle ha ett hus eller ens någon stor lägenhet. Priserna här var skyhöga för även de minsta lägenheterna och trotts att pengar inte var ett jätte stort problem egentligen så ville jag inte bara slänga bort pengarna. Visst Jason hade en hel del pengar från sitt jobb och han skulle få in en hel del till de närmsta veckorna från inplanerade jobb också. Men från mitt håll såg det ganska mörkt ut, förutom mina sparpengar skulle det inte komma in så mycket pengar den närmsta framtiden. Mina föräldrar hade gjort det tydligt för mig att om jag fortsatte att se Jason så var jag som gott som döda för dem. Eller det var i alla fall vad min far sa, min mor hade inte yttrat så mycket som ett ord så jag visste väll egentligen inte vad hon tyckte och tänkte. Men hon hade ju gjort det klart för oss alla vilken sida hon stod på då hon inte sa emot min far.

  Så efter att jag kommer tillbaka från New York har jag en vecka på mig att packa ihop det jag vill ha och lämna huset, efter det var jag inte välkommen tillbaka och allt jag inte tog med mig skulle slängas eller ges bort. Även om det var reaktionen jag väntade mig så tog det hårdare än jag hade väntat mig, en liten del av mig hade väll ändå hoppet uppe trotts att jag visste att detta skulle vara resultatet.

  Så min plan när jag kom tillbaka var väll egentligen att ta med mig så mycket som möjligt. Det jag inte vill spara skulle jag sälja eller ge bort, lite beroende på värde för att försöka få in lite extra pengar. Skolan jag skulle börja på var inte direkt billig och boende lika så. Visst jag hade pengar att klara mig med, det var egentligen inget problem men jag ville inte vara beroende på Jason om vi tog något dyrare. Att börja jobba lite på sidan av skolan var ju alltid ett alternativ men jag ville gärna komma in i alla studier ordentligt innan jobb och annat kom in i bilden. Första året skulle tydligen vara väldigt tufft och hamnade du bakom i studierna så var det näst intill omöjligt att komma ikapp.

  Men Jason verkade inte fatta det, antingen det eller så vill han inte. Vilket som började jag ge upp hoppet om att vi skulle hitta något. Vi hade gått på alla visningar vi hittat inom den prisgruppen vi letade inom men inget verkade duga, inget verkade funka för honom. Så mycket för att kunna tänka sig att bo i en skokartong om det behövts för att kunna vara med mig.

  "Brianna jag vet inte, visst det här stället är bättre än de andra. Det måste jag erkänna, men lägenheten ligger också långt ifrån din skola och stan lika så. Förstår du hur lång tid det skulle ta dig att kom fram och tillbaka till skolan"

  "Jason jag vet, du tror inte att jag har tänkt på det eller? Jag har letat igenom var enda tidning och hemsida efter lediga lägenheter. Det här kanske inte är dröm lägenheten men det är en lägenhet, det är tak över våra huvuden och ett ställe som vi skulle kunna göra till vårt. Jag bryr mig inte om fall vi har åtta rum och kök, eller fall vi har det största köket och det snyggaste badrummen. Lyx är något jag är van med men inget jag ser som nödvändigt" orden flög bara ur mig och för att vara helt ärlig vet jag inte ens vad jag sa. Jag började bli jäkligt frustrerad vilket inte gick bra ihop med att jag reda var stressad som det redan var. Men jag slutade inte där utan orden fortsatt bara forsa ur mig utan att ge Jason en chans att svara mig.