Ex Factor

36

{:Leonie's POV:}

Tom.

Det var så jag kände mig nu.

Helt tom.

Jag satt skräddare i min säng med händerna knäppta i mitt knä. Felix satt med armbågarna mot knäna på en blå kontorsstol brevid. Hans blick var fast på mig medan han bet sig nervöst i läppen. Jag har inte sagt något sedan jag gjorde slut med Oscar. Inte ett ord. Felix hade försökt prata med mig vid några tillfällen, men han gav upp när han insåg att det var meningslöst.

Det är inte det att jag inte vill svara, jag kan helt enkelt inte. Jag vet inte vad jag ska säga. Även om det är så enkelt som en ja eller nej fråga så kan jag bara inte. Aldrig hade jag kunnat tro att en människa kunde ha så stort intryck på mig att jag faktiskt förlorar talförmågan när han inte längre är min.

Oscar Enestad. Vad har du gjort med mig?

Tårar började rinna ner för mina kinder vid tanken av honom. Min underbara Oscar. OssePosse. Gullisnutten. Myspysbjörnen.

Han är så fin.

Hans leende, hans ögon, hans kropp, hans hår. Hela han helt enkelt.

Sättet han alltid la sin haka på mitt huvud & drog mig tätt intill honom när vi skulle sova. Hur han alltid omedvetet rörde sin tumme i små cirklar när vi höll hand. Jag saknar allt.

Och det är mitt fel. Allt är mitt fel.

Hela dagen har Felix sagt att det inte var mitt fel, men det är det.

Jag borde ha ansträngt mig mer. Det är som han sa, jag är en kall bitch utan känslor som förstör för alla i sin väg. Han va väldigt tydlig med den delen.

Tydligen var jag för slarvigt klädd för honom. När jag ska träffa andra människor anstränger jag min kanske lite mer än när jag är runt den jag vet accepterar mig även fast jag är utan smink i mjukisbyxor? Va det inte sådant killar gilla? När tjejer är bekväma runt dom. Tydligen inte. Man ska alltid fixa iordning sig, annars blir han sur.

Jag kände en arm över mina axlar & vände hastigt huvudet mot Felix dom placerat sig brevid mig.

Han drog sig närmare sig och det märktes att han kände sig obekväm.

Min blick var nu tillbaka ut igenom fönstret & tårarna rann bara.

Försiktigt vände Felix mitt huvud mot sitt & kollade oskyldigt på mig.

Jag var riktigt rädd att han skulle kyssa mig nu. Han måste väl ändå förstå att det skulle vara högst opassande.

Långsamt lutade han sig närmare. Jag bestämde mig för att stänga ögonen & bara låta det hända.

Till min förvåning kände jag hans fylliga läppar mot den tunna huden under först mitt vänstra & sedan mitt högra öga.

"Det gör ont i mig att se min lilla prinsessa gråta" sa han hest & smekte sin tumme över min kind.

Jag kollade in i hans ögon & drunknade nästan.

"Felix.." viskade jag raspigt.

"Ja gumman?" svarade han lågt.

"Jag tror du borde gå..annars kommer jag göra något riktigt dumt..." sa jag tyst.

"Vadå?" svara han. Jag är ganska säker på att hans visste precis vad jag menade.

Han lutade sitt huvud närmare mitt & jag kunde känna hans läppar borsta mot mina.

Det gick inte & beskriva hur mycket jag vill kyssa denna kille just nu. Men det är fel. Jag gjorde slut med Oscar för några timmar sen. Det är mycket möjligt att jag är en dum bitch som hade både Oscar & Felix virade runt mitt lillfinger, men detta är fel. Vad de flesta inte tänker på är att dom har mig virade runt sina fingrar också. Skulle Oscar ringa mig nu skulle det inte dröja fem minuter innan jag var vid hans sida.

Jag skulle verkligen göra vadsomhelst för dessa killar som bara i somras kom in i mitt liv.

Försiktigt bet sig Felix i läppen & strök sin hand på insidan av mitt ben på ett sätt som fick mig osäker på om det kittlades eller var skönt.

Ju längre hans hand in desto skönare blev det. Han fortsatte röra handen fram & tillbaka innan han stannade upp & rörde pekfingret i små cirklar precis vid slutet av mitt lår & början på..ja, andra saker.

"Snälla gå.." pep jag fram.

Han slutade upp med rörelsen & reste sig sedan upp.

Jag såg i hans blick att han skämdes innan han gick ut igenom dörren.

-

Nästa morgon

Måndag.

Fucking måndag.

Jag hatar fucking måndagar.

Usch på måndagar.

Måndagar kan dö.

Fuck måndag.

Blir så jävla lack på fucking måndagar.

Usch. Ew. Blä.

Bara nej.

Måndagar betyder skola. Skola betyder människor. Människor betyder Lucas & Felix. Två människor jag inte var allt för exalterad att möta.

Med en suck reste jag mig upp ur sängen.

Klockan var bara sju & jag började klockan 10.30.

Sovmorgon är ju alltid härligt.

Med trötta steg gick jag fram till spegeln som hängde på min vägg & kollade på mig själv.

Mitt bruna hår var lite all over the place & mitt ansikte var svullet & såg allmänt utslitet ut.

När jag stått & kollat på mig själv en stund hade jag bestämt mig.

Oscar sa att jag borde anstränga mig mer med mitt utseende.

Jag ska fan ta & anstränga mig.

Med aggressiva steg gick jag fram & slet ut vartenda klädesplagg ur min garderob tills jag hittade en outfit som jag tyckte verkade passande till vad jag tänkt mig.

Jag tog på mig de & sminkade en mörk punkig sminkning innan jag styrde mina steg till frisören som öppna om tio minuter.

Varje morgon påväg till skolan går jag förbi & kollar in på den moderna lilla butiken med texten "Drop in 8-18" skrivet på fönstret.

Runt fem över åtta kom jag dit & gick fram till den svarthåriga tjejen som stog bakom en silvrig bordlinkande sak som jag inte kommer på namnet på.

"Hejsan, klippning & färgning tack"